Aftonbladet – 2 oktober 1862, sida 3

m. m,. Iiriherre Lagerbjelke 1 Faris al Gen s Jul! detta år. Sedan densamma var uppläst, tillfrågade ordföranden utskottets ledamöter, om dessa dokumenter voro de, som utskottet förklarade sig i år böra afbida, hvilket bejakades, hvarefter er amöterna, hvar för sig, yttrade sig till protokoilet. Statsrådet m. m. Adlersparre anförde: : Det är min öfvertygelse att de skäl, på hvilka hemliga utskottet grundade sitt redan afgifna betänkande, voro fullkomligt giltiga: att prinsen af Augustenburg, såväl i afseende på sina egen skaper som sin enskilda ställning, förtjenar företrädet framför alla andra vid vårt val af tronföljare; att de nyaste handlingar, som oss blifvit meddelade, ej äro af den beskaffenhet att de böra medföra någon förändring i hvad utskottet redan yttrat. Det är ej tillåtet för en lagstiftning att grunda ett utlåtandpå handlingar, som ega ingen skymtaf autenticitet. De kunna verka på hvarje enskill mans öfvertygelse; de kunna upplysa en sak och en belägenhet; de kunna medföra en stor verkan, men de böra aldrig läggas till grund för ett officielt betänkande. Andra omständigheter bafva likväl nyligen inträffat, af den vigt, att jag skulle anse mig oförjåtligt brista i mina piigier emot konung och fädernesland, att min omdömesgåfva förtjenade en hård granskning, om jag ej toge dem i beräkning. Jag säger ännu en gång: vigtiga omstindigheter bafya nyligen inträffat; de kafva visat sig sedan utskottet aflemnade sitt underdåniga betänkande, Af den synpunkt, under hvilken man ser, beräknar och leder dessas verkan, beror, som jag tror, mitt fäderneslands upplösning giler beständ. T Allmänna meningen inom Svexrges lagstiftande församling har betsdligt och helt nyligen förändrat sig. En pluralitet för prinsen af Augustenburg skulle nu) efter min öfvertygelse, osäkert kunna väntas. Om den, nästan alldeles emot hvad man kan förmoda, vunnes, blefve den föga öfvervägande, ; Kongl, Maj:t har i sinsista nådiga skrifvelse till utskottet gifvit tillkänna att Kongl. Maj:t, hvars höga uppmärksamhet och vilja fört Yarit riktade endast på prinsen af Augustenburg, i nu, af oförgätlig ömhet för sitt folk och medi ädelt åsidosättavrde al sina egna ömmaste böjel-1 ser, fäståt sin höga uppmärksamhet på en an: nan prins, ; RE De handlingar, oss nu blifvit meddelade, innehålla ett erbjudande af fördelar, hvilka det ej står i prinsens af Augustenburg förmåga aw gifva. Kännedomen af dessa erbjudna fördelar är ibland allmänheten med stor sorgfällighet utbr da. Det är ej deras egentliga värde, jag här tager i beräkning: men väl deras verkan Jå en del och skarpsynt prins, som cj kan erbjuda ågot dylikt. ; 5; FR De forskningar, jag med yttereta sorgfällighet; i kubnat anställa, de grunder, jag kunnat lägga för mitt onidöme, hafva fullkomhgt öfvertygati mig att prinsen af Anugustenburg är en prins af utmärkt och ovanlig upplysning, af de ädlaste! tänkesätt, af fasthet i karakteren och begåfvad:; med de egenskaper, som för vår ålderstigne! landsfader skulle förljufva de sista lefnadsåren. Likväl hafva omdömen af alldeles motsa t blifvit öfverallt utbredda, öfveralit rotfäst de äro af den beskaffenhet, att de skola göra! svenska tronföljden motbjudande för denne priös antingen före eller efter dess hitkomst; de: äro. ej af den art att de kunna logka en icke: äregirig prins från huslig sällhet och filosofiskt : lagh tll stormar och fardr. Endast den honom: mötande allmänna kärleken; välviljan och för-: troendet skulle ega denna kraft. Sverge hade! aldrig biifvit fädernesland för Carl August, om ; han sett en delning i-lagstiftande maktens tän-:i kesätt, om han märkt en honom mötande allmännare ovilja från sina nya landsmix a Dessa äro de omständigheter, soM je nyk I gen inträffat. Jag såg et tydligt bifall i sens svar; jag ser nu, med fullaste öfvertygelse, I ätt han ej antager svenska tronföljden, om han : också Uertild vileR ag får till och med bekänna att jag med smärta skulle se en ädel, dygdig och välviljande prins under dessa omstän; digheter beträda svenska jorden. H Itt längre dröjsmål med tronföljarevalet; et val, som ej antages; stridande meningar, kanske en brytning emellan köbung och folk; våra återstående nationalkrafter i strid med hvarandra; en ankommande tronföljare mött af ovilja och misstroende: — 8e der, mine herrar, det urgamla Sverges säkra upplösning i en allt omhvälfvande tidrymd, förfärlig af stormar och skeppsbrott. ER När det, på åe skäl jag anfört, är en omöjlighet att Värl Augusts bror kan blifva vär prihk, återstär, efter min öfvertygelse, blott ett föremål för vårt Yal: prinsen ef Ponte Corro. Detta val åyhes mig vara åtföljdt af faror och olägenheter, men hvarje annat skulle hota. med ännu större vådor. Detta val kan ådraga oss ovilja och fiendtlighet från verldens största sjömakt; den prins vi välja skall i början vara främman de för våra seder, våra författningar och vårt språk, men hvarje upplyst vän a svenska fö sterlandet skall dock med SPARE BMA kunna t lsäga: när om af Eurdpas störste fältherrar teder Tvär krigshör istriden; kan Sverge ej kufvas af Tutländsk makt; under en kräftfull mans AR skola inhemska stämplibgar och all pöbelyra upplösas: den prins, som inom sin fosterbygd TöcH i flendend lant! hkanitälskat för rättvisa och Tihensklighet, skall dubbelt nitälska för sina I fiya laodsmäöns rättigheter och välfärd, när de givit honom det högsta vedermäle, som kan git as af förtroende och kärlek. På dessa grunder Kunna svenske män, efter min öfvertygelse, grunda sitt val och sina förhoppningar, Professorn doktor Wijkman anförde: Den nu ER er med hemliga utskottet kommunicerade skrifvelse, synes mig långt ifrån att innefatta anledning till förändring, sparare gifva en större styrka till det yttrande högloltiga utskottet redan afgifyit. Alla de skäll somrdetta yttränte blifvit anförda måste hos mig blifva gällande intill dess andra mera befallande binda min öfverlygelse och bjuda denna förändring. Och det är icke allmänpa opinionen (den äfver jag vet i afseende på tronföljarevalet på några å dagar hafva tagit en anhan riktning), som jestämmer min handling eller mina tänkesätt ty upplyst bör denna opinion lika lätt kunn: återgå, om den blifvit missledd genom data, som förlora sitt värde och sin trovärdighet. 3 Aldrig kan någon bestämdare deklaration frår en monark gifvas än Frankrikes kejsare härytt rat om vår independance af all inäytelse ifråi honom vid tronpföljarevalet och dess gillande oct beskydd af hvad konung och ständer i denn: del fritt göra och besluta. — Han gifver der jemte tillkänna, att han straffat sin nu härva tande minister med tjenstens förlust för det ha icke händint efter denna princip, samt rappel rat honom; och för mig, som ä så noga kän ner po itikens irrgångar eller vinkar, står då in en annan menving tydlig än den jag finner id estämda uttrycken. Jag tvekade ett ögonblic vid framläggandet af de besynnerligheter he! Fournier här omförmält, men fann di , lika me hemliga utskottets öfriga ledamöter under di kurserna, dessa sakna det diplomatiska värde ce ör lagsäftande kår bör vänta sig och den störs ja ) kejsare ej Järer underlåta att lemna; och det 0 sn dne nin san SRS LR