Aftonbladet – 1 oktober 1862, sida 3

Hemliga utskottets förhandlingar vid valriksdagen i Örebro 1810. tForts fr gårdagsbl) Oaktadt det sällsamra sätt, på hvilket marskalken af Frankrike, prins Ponte Corvo, koirmit att nämnas and tronkandidaterne efter Eders Maj:t, kan utskottet ej annat än erkänna de ovanliga och utmärkta för!jenster, med hvilka denna furste framstår for Europas ögon. Hans personliga egenskaper. äran af lysande krigsvedrifter, erfarenhet och menniskokännedom, i förening med den handräckning han torde kunna påräkna af Frankrikes monark, hafva ganska högt uppflyttat hans anspråk till svenska kronan. Men utskottet finner ett nästan oöfvervinnerligt hinder mot hans utväljande, mindre i den rehgion han bekänner, än i det språk han talar. Hvarje svensk vill förstå och blifva förstådd af sin konung. Ganska få af hans undersåtare skulle hinna dertill. Hvad tid och möda skulle ej åtgå för denne prins, att göra sig begriplig för de ringare af dem? Hvad tid och möda för sjelfva ! ans embetsmän innan de alla vunne färdighet att tydligen för honom framställa rikets allmänna och enssilta angelägenheter samt att bibringa honom rediga begrepp om alla styrelseverkens särskilta lagar och sammansättn ngar. Utskottet förbigår för öfrigt den farhåga, det kunde hysa att denna furste, van vid ett regeringssätt af stora moyenger och af annan natur än vårt nuvarande, skulle finna sitt verksamma snille inskränkt inom gränsor, dem en mäktigare mans skapande vilja vore frestad att öfverstiga. Utskottet förutsätter, af egen sjeifkänsla, svenskaj folkets orubbliga grundsats, att äfven vid detta tronföljareval bevara den grad af sjelfständighet, som det efter stormar och förluster ännu njuter. Huruvida denna äfven med det nödvändiga beroende under större stater, som sednare tiders statskonst aftvingar de mindre, skulle utan vidare inskränkning kunna bibehållas under styrelsen af någon af förberörde furstar, lemnar nu utskottet till Eders Maj:t och folkets follmäktige att afgöra. För sin del har hemliga utskottet, i likhet med Eders Maj:t, hos sig stadgat densöfvertygelse, att valet at hans furstliga höghet, prins Fredrik Christian, regerande hertigen af Schleswig-Holstein-Augustenburg, till Sverges och Göthes tronföljare, är det enda, som i närvarande ögonblick synes för riket medföra de minsta olägenheter och kanhända, i en klarnande framtid, vigtiga fördelar. Fri från all förbindelse med Europas större makter, skulle prinsen af Augustenburg lättast upprätthålla det neutralitetssystem, som numera är för Sverge det naturligaste. Ivalet motarbetad hvarken af Frankrike eller Ryssland är han den ende, genom hvilken Sverges brydsamma förhållanden till England ej skulle förvärras, den enga, Hans danska Maj:t, efter vunnen öfvertygelse att ej sjelf komma i fråga, torde önska till konung i sitt grannrike, skyldskapsförbindelser med personer af Eders Maj:ts eget höga hus, är han broder till den oförgätliga prins, som kallade Eders Maj:t sin fader, svenska folket sin vän och belöntes af begges kärlek. Med denna stora förmånsrätt, mild, tillgänglig och nedlåtande som sin broder, skulle ninsen af Augustenburg snart finna denna kär ek på sig öfverflyttad. Fördelaktigt känd för sin karakter, sitt förstånds och hjertas förmögenheter, för statskunskap, godhet och upplysning, skulle han evigt minnas de egenskaper, som fon Carl August så älskad och saknad, och erigenom fästa varaktigheten af dygdernas välde på svenska konungars tron. enom sina ädla grundsatser, sitt stadgade lynne, sitt enkla lefnadssätt, skulle han från tronen gifva samhället ett efterdöme af de egenskaper, som alltid tillhört detsamma. Hans modersmål skulle göra honom genast tillgänglig för hvarje svensk man. Fader för tvenne lefvande och väl uppfostrade söner, skulle han lemna åt tronföljden en önskad försäkran; och om Sverges och Norges åsyftade förening en dag skulle ernås, är det hopp icke främmande för utskottet, att verkställigheten deraf torde vara en prins at detta hus, kanhända mer än någon annan förbehållen. Emot denna furstes val talar väl hos många och icke utan skäl den omständighet, att han icke är fältherre, en egenskap, som visserligen mera än förr synes behöflig för en blifvande svensk regent; men då det är ett suckande fädernesland betaget att hos arfvingen af Eders Maj:ts spira se alla fullkomligheter förenade, har utskottets anspråk måst inskränka sig inom nödvändigheten att söka och finna de oumbärligaste. I närvarande tidpunkt afvänder svenska patrioten sina ögon från andra segrar än dem försvaret af egna gränser påkalla, och har den förtröstan till den konung, som älskar sitt land och bedömer förtjensten, hvar den finnes, att Han alltid skall veta framkalla — i lugna tider bereda — och i stormiga använda försvarare af fosterjorden, hvilka skola minnas att de äro svenskar och på ärans fält bevara och frejda detta namn. Af dessa och de flera skäl, dem Eders Maj:t nådigst täckes inhemta af underdånigst bifoga le utskottsprotokoller, instämmer utskottet fullkomligen uti Eders Maj:ts nådiga tänkesätt, rörande den person, Eders Maj:t funnit lämpligast att blifva dess efterträdare, och får derföre i djuFram underdånighet tillstyrka det täckes Eders aj:t åt riksens höglofliga ständers öfverläggning och val till tronföljare föreslå högbemalde prins Fredrik Christian, hertig af Schlesvig-Holstein-Augustenburg. I det mörker, som höljer fosterjordens kommande öden, famlar ofta äfven den mest välmenande. Han mäktar ej förutse, om en annan tid skall uppbära glada eller sorgliga följder af hans beslut.: Men vi göra oss försäkrade, att den stråle, som en gång skingrar natten, i alla fall skall finna vårt minne förvaradt i den dom: De handlade af öfvertygelse och kärlek till deras fädernesland. De grunder, på hvilka en af utskottets ledamöter har skiljt sig från de öfrigas tanke, täc kes Eders Maj:t i nåder inhemta af nyss åberopade underd. protokoll. Hemliga utskottet har den nåden med djupaste undersåtliga vördnad, trohet och nit framhärda Stormäktigste Allernådigste Konung Eders Kongl. Maj:ts allerunderdånigste, tropligtigste tjenare och undersätare F. Wrede. A. OG. Silfverstolpe. Georg Adlersparre. G. v. Rosenstein. Carl G. Nordin. Sven Wijkman C:son. P. Hallqvist. Sam. Arfvidson. Birg. Fr. Rothoff. Anders Bengtsson. Jon Jöransson. And. Andersson Åberg.