Aftonbladet – 1 oktober 1862, sida 3

två dagars frihet från fänglifvet i detta förskräckliga hus — två dagar hvar som helst i verlden, bara inte i Aldborough. Jag skall derefter komma hit med er igen. Jag skall sedan icke tveka innan målet är hunnet. Låt mig blott under tvenne dagar slippa se denne man och hvad som hör honom till! Hör ni hvad jag säger, usling? skrek hon, i det hon fattade hans arm och häftigt skakade den. Jag har länge nog varit plågad — jag uthärdar ej längre! Det fanns endast en utväg att lugna henne, och kaptenen begagnade sig utan dröjsmål deraf. cOm ni vill försöka att sansa er, sade han, så skall ni lemna Aldborough inom en timma. Hon släppte hans arm och stödde sig tungt emot väggen bakom sig. Jag skall försöka, svarade hon och an: dades med svårighet, men blickade mindre vildt på honom än nyss. Ni skall inte få skäl att beklaga er öfver mig, om jag möjligen kan förekomna det.4 Hon försökte att taga upp näsduken ur sin förklädsficka, men var alltför förvirrad, för att finna den. Kaptenen hjelpte henne dermed och räckte henne näsduken. Hennes ögon fingo ett mildare uttryck och hon drog djupt efter andan, då hon mottog näsduken af honom. Ni är mera god än hvad jag trodde er vara, sade hon; det gör mig ondt att jag nyss talade så häftigt till er, jag är mycket. mycket ledsen deröfver! Hon fick tårar i ögonen och räckte honom sin hand med tfordoa lyckhga dagars behagliga och mild: sätt. Låt oss åter vara vänner, kapter Wragge, bad hon. Jag är bara en oför. ståndig flicka — jag är ju bara det! Han tog under tystnad hennes erbjudne hand, klappade den litet. med sin venstre