Aftonbladet – 27 september 1862, sida 3

SE SE tfefe å R eR ee Fr rs Rältegångsoch Poelissaker. Ransakning angående mordet vid Nyboda i Sollentuna socken. Å härvarande cellfängelse förevar i går ran-: sakning med den i Linköpings lan häktade och hitförpassade arbetskarlen Adolf Åberg, misstankt för det dubbelmord, som i början af sistlidne Augusti månad begicks vid torpet Nyboda i Sollentuna socken, då enkan Gustafsson samt hennes nioårige son Carl mördades. Ransakningen leddes af häradshöfding Abenius och öfvervars af justitieombudsmannen Fröman. Tilltalade Åberg, som infördes, var en mindre karl, liten och klen till växten, med ett klokt ansigte, blicken forskande och vaksam. Under hela ransakningen spelade ett hånfullt och utmanande löje på hans ansigte. Den från länsman Hasselhuhn till konungens befallnimgshafvande ingifna rapport upplästes. Deraf inhemtades att mordet först flera dagar efter sedan det blifvit begånget upptäcktes. En qvinna, boende på omkring en half fjerdingsvägs afstånd från det i en ödslig skog belägna, enstaka torpet Nyboda, hade en dag ditkommit och funnit förstugudörren stängd. Hon tittade då in genom stuglönstret och observerade kläder samt torrt ris i oordning kringströdt på golfvet, men då enkan Gustafsson var känd i orten såsom högst osnygg, fästade hon ingen uppmärksamhet härvid. Som nämnde qvinna ej fann någon hemma, aflägsnade hon sig. Några dagar derefter kom en piga dit från Alboda, och äfven hon fann förstugudörren stängd. Af oredan i rummet samt den omständigheten, att hon tyckte sig märka en vämjelig lukt från förstugan, fattade hon misstanka att ej allt stod rätt till, hvarföre hon rapporterade saken till generalskan Rudebeck på Sollentunaholm, som ditsände en rättare att taga reda på förhållandet. Denne begaf sig dit och uttog ett fönster, genom hvilket han banade sig väg in i stugan, der en gräslig syn mötte honom. Golfvet var bokstafligen öfverhöljdt med blod, och hade mördaren deröfver kastat det torra riset och löfvet för att dölja spåren deraf. Sängkläder och öfriga saker lågo kastade om hvarandra, och i rummet befintliga kistor och skåp befunnos uppbrutna. Oaktadt den starka liklukten syntes likväl intet a efter de mördade i stugan, men å golfvet låg en yxa utan skaft, hvars hammare var fullklibbad af blod och hufvudhår. Då rättaren och den honom åtföljande personen sökte öppna dörren, som ledde från sjelfva stugan till förstugan, mötte detta till en början svårighet, men den gaf dock vika vid förnyad påtryckning. Stugdörren inåt stugan var nedsudläd af blod. Iförstugan anträflades nu de mördade, enkan Gustafsson liggande underst, och öfver henne den nioåriga sonens lik, hafvande mördaren öfverhöljt dem båda med kläder. Enkan Gustafsson hade flera djupa sår i hufvudet, och på gossen var hufvudet d ena sidan alldeles krossadt, utvisande spåren efter gerningen sålunda en ytterlig grymhet och djuriskhet. Förstugudörren var innantill stängd med en stark kasthake, och hade mördaren beredt sig inoch utgång gen m en lösbruten bräda på den sidan af förstugan, som låg mest undandold. Sedan mordet blifvit rapporteradt till länsmannen i orten, Hasselhuhn, afgaf han genast rapport derom till konungens befallningshafvande samt lät föra liken till Sollentuna kyrkogård, der de tills vidare nedsattes i en öppen graf, som öfverrisades, hvarefter medikolegal besigtning företogs ett par dagar sednare. Vid obduktionstillfället befunnos liken nästan i upplösningstillständ, så att tusentals likmaskar redan tagit dem i besittning. Attesten innehöll derföre att de skador å hutvudet som blifvit de mördade tilldelade, sannolikt med den förenämnda blodiga yxan, så vidt man kunde sluta af den nu förrättade liköppningen samt dermed uppifna sammanhängande omständigheter, varit anedning till enkan Gustafssons och hernes sons död, och antogs att mördaren, hållande omkring yxan, begagnat sjelfva kammaren vid utförandet af sitt blodiga dåd. Härefter upplästes en skrifvelse från landshöfdingeembetet i Linköpings län, jemte en rapport från länsmannen i orten, der häktade Åberg blifvit gripen. Af denna rapport inhemtades, att Åberg vid det med honom då hållna förhör förnekat ; tt han under sin sedna-. ste vandring vistats i Upland. Från Åberg hade vid detta tillfälle anhållits en klocka, för hvars åtkomst han ej kunnat-nöjaktigt redogöra, uten uppgaf han sig hafva k: pt såväl denna klocka, som ett annat ur, hvilket han innehaft, af en obekant vandrande gesäll. Den ena klockan hade han emellertid sålt under hemvägen, likaledes till en för honom okänd person. Åf Abergs Rp fe upplystes att han, ehuru ej straffad för stöld, likväl har mindre g: dt-rykte om sig i sin hemort, til! följd af. det kvingstrykande lif han fört. Åberg är 23 år gammal samt född i Kjellstads socken, Dahls härad af Linköpings län. Hans föräldrar lefva ännu, och är fadren häradsprofoss. Länsman Hasselhuhn fick härefter afgifva en närmare berättelse om läget af torpet Nyboda samt enxan Gustafssons förhållanden, och berättade han, att stället ligger enstaka i djupa skogen, omkring en half mil från allmänna landsvägen samt omkring en half fjerdingsväg från närmaste granngård, som heter Alboda. Hvad enkan Gvstafsson anginge, hade hon varit en menniska med många egenheter, som lefvat i sin stuga u an att umgås med någon sant varit mån om sig, hvarföre hon bland folket fått rykte för att vara förmögen. Detta Lekräftades dock ingalunda af hennes lefnadssätt eller klädsel, ty hon hade alltid varit mycket torftig; men ändå gingy sägner bland folket om henne, att hon egde mycket culd och silfver, hvilket skulle finnas nedzszräfdt kring hennes bostad. För sin del ansåg hr Hasselhuhn zlla dessa rykten osanna, men enkan Gustafsson hade varit bergad och lånt