Aftonbladet – 27 september 1862, sida 3

;ut en och annan riksdaler till behöfvande på pant, hvilket gifvit fart åt talet om hennes rikedomar. . Härefter skreds till förhör med häktade Åberg, som fick afgifva en berättelse om sina sednaste vandringar för att söka arbete, hura han först kommit till Aiboda, der han arbetat några dagar samt derefter till enkan Gustafsson, der han senast uppehöll sig under sitt vistande på orten, kort före mordets uppdagande. Med sorgfälligt undvikande af alla data samt förrådande stor minnesslöhet med afseende på ställens namn, der han vistats, och personer, med hvilka han umåtts, berättade Åberg hufvudsakligen följande: I medio af Juli månad hade han från sin hemort begifvit sig af till Stockholm, och då han ej j derstädes erhöll något arbete, hade han fortsatt sin vandring norrut. I Sollentuna hade han kommit till ett ställe, han mindes ej hvad det hette (här menades3 Alboda) der han fick arbete hos en enka, hvilkens namn han ej heller kände. , Efter 3 å 4 dagars vistande hos henne, hade Åberg, då nämnda enka sade sig ej vidare behöfva honom, kr sig till ett närbeläget torp, som låg i en skog (här menades Nyboda). Detta namn föregaf sig Åberg icke heller känna, lika litet som enkan Gustafssons namn. Hos denna enka hade han uppehållit sig ett par dagar och gräft dike, men då hon ej vidare hade något göra it honom, hade han åter lagt af hem, efter att på genommarschen hafva uppehållit sig några dagar i Stockholm. I fråga om sin ankomst till Alboda, sitt aflägsnande från Nyboda, uppehållet i Stockholm på hemvägen, huru lång tid åtgåut för hans vandringar, ställenas namn, der han intagit förtäring eller legat om nätterna 0. s. v., undvek den tilltalade noggrannt att meddela någon omständighet, hvarigenom upplysning kunde vinnas om tider eller andra fakta. Så sade han sig t. ex. ha legat i en ladugård under tnarschen från Nyboda till Stockholm, och under sitt vistande derstädes hade han gått ut till närbelägna landställen, der han legat i ladugårdar eller uthus. Namnen på dessa ställen sade han sig emellertid ej känna lika litet som han kunde förmås att uppgifva någon person, som han under sina vandringar träffat eller varit tillsammans med. Att följa den långvariga ransakningen skulle endast blifva tröttande, hvarföre vi inskränka oss att nämna åtskilliga omständigheter, som syntes ingifva domstolen, misstankar om Åbergs brottslighet. Så hade Aberg, enligt tvänne drängars från Alboda utsago, under sitt vistande derstädes, gått bort om qrällarne och ej synts till förrän på morgnarna, och kunde den tilltalade ej nöjaktigt redogöra för hvar han då appear lit sig. Han hade vid ett tillfälle yttrat till den ene af drängarne under det de arbetade tillsammans: den der gumman i skogen har ju mycket silfver och penningar — och så har hon en vacker häst.4 Dervid hade nämnde dräng invändt: hur kan du veta det? hvarpå Aberg ej lemnat något svar. I a om de penningar, Aberg haft under sina vandringar, beträddes han med tvetalan, lizasom hans uppgift, att han haft de två förut omnämnda klockorna, hvaraf den ena blifvit irån honom anhållen vid hans gripande, i sin ego, redan då han arbetad2 vid AlToda och innan han kom till Nyboda, gyntes fulkomligt sanningslös. Tillspord hvarest Åberg nnder denna tid förvarat klockorna, uppgaf han sig nemligen ha haft dem i en liten OR ficka på yttersidan af sin arbetsrock. Denna uppgift motsades dock af följande omständigheter. Först och främst befanns denna Scka vid undersökning så grund och liten, att knappast tvänne klockor der fingo rum. Vidare upplyste de båda vittnena att Åberg under arbetet kastat sin rock än här än der, utan aktsamhet, hvilket sannolikt ej skulle skett såvida Åberg haft så ömtåliga saker, som två lklockorii rockfickan. Genom denna upplysning samt ytterligare tillkommande omständigheter syntes domstolen fatta en bestämd misstanke, att klockorna tillhört den mördade, som var känd att innehafva flere sådana, kvilka voro belånta hos henne. Vidare påstod Åberg att han haft 4rdr med sig då han kom till Alboda, en pppift som .motsades af vittnenas utsago, hvilka påstodo att ad då varit alldeles utan penningar, ty dels hade han af det ena vittnet lånt snus, ehuru sådant fanns att köpa i grannskapet, dels hade han bytt mössa med en af drängarne med en mellangift af 12 skilling, som denne gaf Aberg, enär han sade sig icke hafva en enda skilling. En mängd dylika små omständigheter förekommo, hvilka i förening med Åbergs ytterliga varsamhet i alla uppgifter, som kunde kompromettera honom på minsta sätt, allt mer och mer, ju längre ransakningen pågick, syntes öka domstolens misstankar. . För att gifva ett begrepp om det sätt, hvarpå Åberg besvarade ordförandens frägor, torde vara nog att anföra följande yttrande af honom. Ordföranden tilltalade nemligen Aberg vid slutet af ransakningen i allvarliga ordalag och uppmanade honom att afgifva en sanningsenlig berättelse om huru det gått tills, SHvad för något? svarade den tilltalade med spefull min; jo, det så till, att jag var der och arbetade i två agar och så gick jag min väg.4 Efter ransakningens slut återfördes Åberg i häkte och kommer målet att företagas till fortsatt handläggning den 17 i nästa månad. — Vid cellfängelset pågår i dag ransakning med häktade Ryden, hvilken såsom vi förut berättat för några dagar sedan mördade arbetskarlen Ekroth vid Ricksby gård, belägen utom Kungsholmstullen. Utom dessa tvenne mord, begångna under loppet af några månader inom Sollentuna härad, förekommer vid Barkarby tingställe den 21 Oktober ransakning om en förgiftning af 3 minderåriga barn, hvilket brott också är begånget inom samma härad. Det sorgligaste vid sistnämnde brott är att barnens närmaste anhöriga misstänkas för gerningen. — Linköping. Rådhusrättens utslag i det celebra mot apotekaren Brogren anställda åtalet har nu fallit, och har apotekaren Brogren i alla afseenden blifvit frikänd. Upsala. Vid i lördags inför Ulleråkers häradsrätt anställd ransakning med anledning af det söndagen den 34 dennes vid Qvarnbo begångna våldsupptri de, hvarvid statdrängen G. Lindgren ljöt döden, kunde, ehuru en hel mängd vittnen hördes, ej några vigtigare PAT ge om den ruskiga tilldragelsen erhållas, hvarföre målet uppsköts för inkallande af flera vittnen. Af de häktade arbetarne frigafs G. Emanuelsson Rosenqvist, mot hvilken intet annat vittnesmål förekom, än att han inträngt naken i danssalen, dock förständigates han att ej under målets fortgång få lemna orten. G. R. Ohlsson deremot, som åtminstone i någon mån tycktes hafva deltagit i våldet mot Lindgren och äfven naken inträngt i danssalen, återfördes till häktet. En stor mängd åhörare öfvervoro ransakningen. HANDELS-UNDERRÄTTELSER. t Vexelkurser. i —— LONDON då. 19 Sept.