Aftonbladet – 24 september 1862, sida 3

gen, då krigslågan hejdlöst härjade dess eget and, nedtrampades af rofgiriga och mordlystna fiendtliga härar och suckade en mängd at år under deras förtryck — detta Finland älskar ännu och högaktar Carl XII:s minne. Jag hörde i min ungdom ofta den finska allmogen med förtjusning omtala anekd.ter, som närmast rörde sig kring hans egen person, ar hvilka jag 1812 upptecknade några, hvilka vår torpare Kalle Pasainen på Jockas prestgård i förtroende berättade för mig ef ter sin farfar, hvilken såsom soldat tjenat vid Carl XII:s armå. Några är derefter, eller den 12 September 1817, erhöll jag under mina vandringar 1 Dalarne af bonden Lars Kawia i byn Kroktorp (eller som det på finska heier Rynkä) å Järna sockens finnskogar ett gammalt och ganska rart originalmanuskript, hvilket länge förvarats i hans rökpörte och blifvit af inbränd rök alldeles svart å de yttre skinnpermarne, men inuti had fullkomligt bibehållit sig. Det utgjorde en. historisk urkund från dessa krigiska tider. Det var nemligen framlidne soldatens vid. tf. d. generalen grefve Ad. Ludv. Lewenhaupts s. k. Tremännings-regemente Erik: Dahlgrens egenhändigt förda dagbok under Carl XII:s fälttåg 1700 —17097), fortsatt såväl under fängenskapen i Moskwa, som — efter rymningen (den 23 Maj 1714) ifrån Petersburg — under kampanjerna i Roslagen 1714 -1720, jemte en samling ej blott af ganska vackra andliga sånger och psalmer, författade under fängenskapen i Ryssland, utan äfven beledsagad med afskrifter af åtskilliga ordres, rullor och officiella handlivogar med afseende å svenska armån, illustrerade dessutom med en hop figurer, teckningar och bibelspråk; hvaraf man finner att denne Dahlgren — som (född den 1 Maj i byn Oxeberg af Mora socken i Dalarne) slutligen den 16 April 1718 blef befordrad till officer — icke blott var hemmastadd i teckningskonsten. utan äfven kunnig i tyska språket. På tillfrågan hvarifrån finnarne fått detta manuskript, svarade de att han varit af deras slägtingar och (om jag rätt minnes) varit bosatt i Järna socken ai Vester-Dularne. Uti företalet till andra delen af Otawa, som utkom 1832, der jag (ä sidan XIV) annonserade på en gång 12 skilda arbeten, hvilka, i händelse nägon ville förlägga dem, jag förklarade wig villig att utgifva från trycket, förekommer under n:r 11 äfven detta historiska manuskript. Då mina landsmän icke förstått sig att begagna något at dessa anbud, vill jag, med SE TÅ i år i Sverge firade kung Carl XI:s fest, härom underrätta vännerna på andra sidan om hafvet, kanske de bättre förstå sig att bedöma saken. 1 sådant öfseende förbinder jag mig att — efter korrespondens på Helsingfors — å vederbörandes vägnar, på något af härvarsnde tryckerier utgifva ifrågavarande arbete, och det, om så önskas, med bifogade träsnitt, i händelse jag i det fallet blir ersatt för tryckningskostnaderna. Helsingfors den 2 Sept. 1862. C. 4. Gottlund, Lektor vid härvarande universitet. Det vore öaskligt att någon af Sverges förläggare ofördröjligen ville sätta sig i berör.ng med lektor Gottlund, för att tå detta i så hög grad märkliga dokument utgifvet af tryckets 2) Denna dagbok är äfven intressant derföre att den enkelt och troget framställer den åsigt, hvarunder den svenska soltatesken uppfattade kriget.