Aftonbladet – 24 september 1862, sida 3

Också eit bidrag till Carl XII:s historia. I Helsingfors Tidningar läses följarde in; tressanta uppsats: Då man i år i Sverge firat en almän nationalfest till Carl XII:s minne, och då man, i sammanhang dermed (enligt hvad jag hört) varit betänkt på sit samla, och genom allmänt tryck offentliggöra de spridda bidrag, som ännu någonstädes kunna finnas förvarade i autentika och originel!a handlingar och manuskripter, hvilka hittills icke varit kända, angående denne på sin tid beryktade verldens bjelte och hans gamla s. k. karoliner, så — i händelse detta verkligen är förhållandet — tror jag mig, ifrån dessa af svenskarne troligen förgätna bygder, äfven kunna, som jag hoppas, lemna ett värdigt dokument i detta afseende. Det är sannt, vi bedöma Carl XII och hans tid nu helt annorlunda än han borde bedömas. Vi uppfatta honom endast efter nutidens åsigter och efter det för hela riket olyckliga resultatet af hans lefnad, som sedermera deraf blef följden, då vi deremot borde bedöma honom efter den tid, på hvilken han lefde. Stor var han och stor blir han, och detiflera än ett hänseende; liksom ock Sverge genom honom stod på hans tid högst i ärans glans. Som ett norrsken flammade han öfver verlden och försvann åter; och det mörker, som efterträder hvarje sådant irrbloss, uteblef icke heller efter honom. Om han hade sina fel — och hvilken men niska har icke sådana — så skola vi derföre icke förneka hans dygder och stora krigiska förtjenster. Liksom Bonapartes sol gick ned på Moskwas slätter, eå slocknade äfven Curl XII:s stjerna i Ukraines Frid vare såväl öfver den ene? som den andre! Märkvärdigt är det likväl att Finland — som mett led af krigets fasor och var hårdast utsatt för dess härjniogar, som ofta ej blott till sista skärfven utsugdes af de ständigt ökade krigsgärderna och såg sina barn hungra och sina söner oupphörligt blöda och falla i främmande länder, som slutli