Aftonbladet – 18 september 1862, sida 3

ställd, hon behöfver hvila. I morgon har jag tänkt att föra henne med mig ut innan värmen blir alltför stark, icke blott för att undvika ledsamheter efter hvad som har händt med mrs Lecount, utan emedan morgonens luft och morgonens lugn äro af högsta gagn i dylika nervösa lidanden. Vi hafva tidiga vanor här i huset, klockan sju gå vi redan ut. Om ni äfven är så bittida uppe, och ifall ni skulle vilja göra oss sällskap, så behöfver jag knappast försäkra att detta på intet vis skulle kunna misshaga oss under vår morgonpromenad. Timmen derför är visserligen något ovanlig, men sednare på dagen torde väl min niece förblifva liggande på sin soffa och alldeles urstånd till att emottaga några besök.4 Sedan kapten Wragge hade framkastat detta förslag i afsigt att förmå mr Noel Vanstone att smyga sig undan till North Shingles vid en tid på morgonen då troligtvis hans hushållerska änvu sof godt, yttrade han intet vidare, utan lät mr Vanstone efter behag. fatta den gifna vinken eller ej. Emedan hans eget intresse var införlifvadt i denna sak, var också den sistnämnde skarpsinnig nog för att genast lyssna till förslaget. Under en artig förklaring att han alltid var tidigt uppe, då morgonen bjöd honom på ett lockande nöje, antog han den föreslagna promenaden klockan sju och steg derefter snart upp för att taga afsked. Ett ord innan vi skiljast, sade kapten Wragge. Detta samtal är endast oss emellan, Mrs Lecount får icke veta af det intryck, som hon har gjort på min niece. Det är endast för att förklara milt skenbart oartiga uppförande, och för att lugna edra tvifvel, som jag har nämnt det, I förtroende. mr Vanstone — endast i förtroende. Farväl!