Aftonbladet – 18 september 1862, sida 3

ger har jag svurit falskt för Lars Eriksson skull, nu skall jag göra det den sjunde. gången i Örslösa och då bör det vara nog. Likväl har jag hopp, att till sanning återföra denna olycklige, Lars Erikssons hfegne. Drängen Anders Svensson den underkufvade Lars Erikssons slaf, som blifvit tvingad med stryk så ofta, att följa Lars Eriksson på brottets bana. och aldrig vågat sig tala ett ord sanning till upptäckt af Lars Erikssons bedrifter. — Med mycket svag kristendomskunskap, har han tjenat hos Lars Eriksson i 17 år för så godt som intet och oftast vid fem års lönligviden har det utgjordt afräkningen 5 år och 5 rdr, denne Gudlöse Lars Erikssons betalning — — Tvungen följde han sin djefvulske husbonde på sista mordbrandsresan som ledde till Roo; men icke antände han boningshuset dertill var han för eg dock åsåg han och vet det. Ehuru han änna icke vågat säga annat än Lars Eriksson var på Tång natten det brände på Roo;j y fruktan för den grymme husbyndens hat, den e ännu darrande enfaldige i Ahsehärade tro skommer Lars Eriksson lös då sprider han eld och olyckor kring oss, som talat sanning.4 Min härdighet skall dock tvinga sannings ord fram ar dennes mun, ehuru långsamt det skrider och en enda gnista till kopp härtill har gifvit mig xraft att stadgas i min tro den ännu aldrig svigtat, neml : vittnet Carolina Petersdotter från Blinaeberg, hörd den 28 December 1861 under N:r 18, samt den 30 Janna:i 1862 under N:r 41, har sagt att hon en söndag varit åsyna vittne till Anders Svenssens moders sorg, då han begrät sin förlorade son Anders, som med förlust af xropp och tjenade den afgrundsanden Lars Eriksson, vidare har vittnet talat a:t hon straxt vid modrens koja råkade Anders Svensson och Iå förebrådde lionom hans sälskap med Lars Eriksson och resan till Roo, då Lars Eriksson intände boningshuset och då Anders Svensson rörd af detta samtal bekände visserligen var jag med till Roo, men icke antände jag, det gjorde Lars Eriksson Ater har Anders Svensson talat för renne vittnen Trettondeafton i år uti Noleby Länsmansgården Särestad, nemligen Anders Jonsson hörd den 30 Januari 1862 under N:r 2, Kaarina Jonsdotter hörd den 13 Mars 1862 under N:r 30, samt Inga Christina Larsdotter hörd :3 Mars 1862 nnder N:r 29, bättre har jag läst min bok, och icke hade vi bloss i kärran då ni reste till Roo, n en ingen såg oss. Till vittnet Stina Jonsdotter, hörd den 30 Jaauari 1862 N:r 26, har Anders Svensson yttrat samtalet om branden på Roo, att Lars Eriksson blef trodd om denna gerning derföre att han len natten det brände på Roo, reste vägen om Roo. Se der halten dessa trenne vittnen de återgå, le tala med tiden sanning, så snart deras tillbdedjare Lars Eriksson förblifver bunden i jern xch instängd inom fängelsemurarne och Anders Svensson blir återförd fi den goda vägen af en sraitfull prestman; ty Lars Eriksson mognar för önen af de tusentals brott han begått samt uppskär densamma. Klart och tydligt är aw dessa trenne vittnen vittnat falskt; att han var på Tång len natten boningshuset antändes på Roo. — . Lars Eriksson reste till Roo i sällskap med sin lräng Anders Svensson och han sjelf antände FÖRE ap i afsigt, att innebränna alla i huset och jag går att inför Eders Kungliga Majestäts Tron bevisa denna sanning, detta hemska brott, denna olycka och sorgliga händelse, som vf Lars Eriksson slungades öfver mig och somi lag min förlust uppgår till circa 30,000 rdr rmt; och då jag i känslan af min förlust och oskuld vrottas med rikets farligaste brottsling. Så begär ag nu ingen vidare åklagare då jag vägrades aär jag begärde och bLehöfver ingen heller; ty len lejde flyr, då ulfven kommer. (Forts.)