Aftonbladet – 16 september 1862, sida 2

I Sverge stå militärläroverken för närvarande ungefärligen på samma ståndpunkt som för 30 å 40 år sedan. Fordringarne till officersexamen äro inskränkta till det aldra tarfligaste mått, som för en officer gerna kan tänkas, samt dessutom i högsta grad missriktade.. De ämnen, som röra sjelfva kriget, äro nästan alldeles försummade; i fälttjensten läres t. ex. allenast en särdeles olämplig promemoria i bevakningstjensten, som länge utgjort armåne förtviflan; i taktiken blott de första grunderna till den elementära taktiken; detta är allt. Deremot förekomma temligen vidlyftiga kurser i befästningskonst, artilleri, handgevärslära och topografi, jemte geometri, trigonometri samt serier och logaritmer — således en ganska betydlig apparat af specialämnen med deras hjelpvetenskaper, hvaraf det ojemförligen större antalet officerare, alla som gå till inlanteriet eller kavalleriet, sällan eller aldrig får tillfölle att begagna sig. Sådan är den teoretiska bildning, som mängden af svenska officerare innehar. Huru mycket som fattas inses af det föregående. Förhållandet är sannerligen bedröfligt. De ofördelaktiga följderna häraf, till hvilka vi snart skola komma, skulle dock i någon mån kunna häfvas, om det mindre antal, som genomgått artilleriläroverket vid Marieberg, erhållit en fullständigare och lämpligare bildning. Men huru förhåller det sig dermed? Artilleriläroverket vid Marieberg (inrättadt 1819) är, såsom namnet antyder, ämnadt för artilleriofficerare och har till följd deraf en öfvervägande artilleristisk-teknisk riktning. Det oaktadt begagnas det med ringa modifikation i läroämnena äfven afingeniör-S NISSE AES MA