Aftonbladet – 16 september 1862, sida 2

insigt i alla deras delar. Deremot finnas vissa ämnen, som alla böra känna lika väl, men andra, som blott för dem, hvilka egnat sig åt vissa specialiteter, äro behöfliga. Krigsvetenskapernas olika grenar kunna delas i tvenne stora grupper, hvaraf den ena omfattar de ämnen, som röra krigets förberedande, den andra dem som röra sjelfya den krigiska verksamheten. Till den förra gruppen kan man räkna de ämnen, som afhandla krigsmaktens beskaffenhet och sammansättning, såsom armåorganisation, krigsförvaltning, militärstatistik och generalstabslära; de, som röra landets och krigsskådeplatsens beskaffenhet, såsom militärgeografi och topografi; de, som afhandla materielens beskaffenhet, såsom artilleri och befästningskonst jemte deras hjelpvetenskaper, matematiken, geometrien, fysiken, mekaniken och kemien; och slutligen alla exercisoch tjenstgörings-rteglementen, instruktioner, författningar, militärlagar m. m. Till den sednare gruppen kan man räkna: fälltjensten, föreskrifter angående sådana förrättningar i krig, som förekomma så beständigt och likartadt, att de kunna sättas i ett visst system; taktiken, läran om stridskrafternas användande för stridens ändamål med dess trenne underafdelningar: den elementära, den använda och den högre taktiken; strategien, läran om stridernas användande för krigets ändamål, med alla dess politiska, moraliska och fysiska elementer; krigshus hållningen eller läran om armåers underhåll, sörvaltning och sjukvård i fält m. m. d.; samt slutligen krigshistorien, den vetenskap, som närmast och säkrast förer till kännedom af krigets väsende och natur, och genom hvars studium de öfriga vetenskapernas abstrakta sanningar lättast intränga i medvetandet och sålunda blifva praktiskt användbara. E Blott ofvanstående enkla uppräkning torde bevisa sanningen af den nyss framställda åsigten om oriktigheten att af alla officerare fordra grundlig insigt i krigsvetenska pernas alla grenar. Deremot torde inga tvifvel kunna uppstå derom, att de ämmen, som af alla lika väl böra kännas, äro de, som röra sjelfva den krigiska verksamheten (med undantag kanhända af krigshushållningen). Kunskaper i fälttjensten, taktiken och strategien, förklarade genom krigshistorien, äro lika nödvändiga för infanterioch kavalleriofficeraren som för artilleri-, fortifikationsoch generalstabsofficeraren. Hemtade omedelbart från den krigiska erfarenheten, utgöra de det förenande medium, ge nom hvilket de öfriga ämnena böra skärskådas, så vida de ej skola rika på afvä gar eller blifva ensidigt utvecklade. De ämnen, som röra sjelfva den krigiska verksamheten, synas följaktligen i främsta rummet böra fordras af hvarje officer vid den s. k. officersexamen. Dertill skulle naturligtvis vidare komma de för hvarje särskildt väpen erforderliga reglementena m. m. d., samt en allmän öfversigt af de ämnen som röra krigets förberedande. Men den närmare insigten i dessa sednare må öfverlemnas åt de officerare, som egna sig åt de s. k. specialvapnen. Må artilleristen och ingeniörofficeraren sedermera vid särskilda läroverk förvärfva sig det behöfliga vetandet i de grevar, som röra alla materiella föremål jemte dertill hörande hjelpvetenskaper. Må generalstabsofficeraren vid generalstabsskolan i detalj studera armåorganisation, krigsförvaltning, militärstatistik, generalstabslära, topografi, militärgeografi och krigshushållning. Åt ofvanstående framgår att man åt officeraren i allmänhet bör gifva en mera omfattande militärisk bildning, men att man på specialvapnen ej bör lassa mera, än som för ändamålet behöfves, samt icke sammanblanda hvad som ej är likartadt. I Sverge stå militärläroverken för närvarande ungefärligen på samma ståndpunkt