bostad. Den Åbergska förmyndartvisten. (Forts. från gårdagsbl.) 2:o Sedan hr Krook i nästföregående punkt klandrat brukspatronen Roth för förment alltför stor kolåtgång vid den omyndiges verk och i synnerhet vid Åbro masugn, riktar han i denna punkt sitt klander emot en åtgärd, som just afsåg, bland annat, kolbesparing, hvilken ock ganska riktigt vunnits. Då man ställer samman dessa båda punkter, skulle man föranledas att tro att den här klandrade åtgärden, anlöggningen af Jädraås masugn, varit hr Krook oläglig. enär derigenom Åbro masugn med dess större kolåtgång ej fick fortfara att lemna ett, om än klent stöd för hr Krooks påstående om hans företrädares misshushållning med kolen. Och detta fel hos Jädraås masugn kan naturligtvis ej försonas derigenom, att den, utom tjugofem procent mindre kolåtgång, årligen sparar åtta till tiotusen riks: daler i transportkostnader för malmen samt.derjemte tillverkar dubbelt så mycket som vid Abrc unde åstadkommas. Sannt är att anläggnin en blef dyr, men förmyndare äro, såsom hi Krook nogsamt vet, icke allvetande, och det ör således ganska förklarligt att vid detta, som vid flere arbetsföretag i trakten, kostnaderna, såväl för dagsverken, som för andra förnödenheter uppdrefvos genom byggnadsarbetet för Gefle— Dala-jernvägen. Den bevisning, hr Krook förmenar sig i denna del af målet hafva förebragt, saknar ej helle sin märkvärdighet. Byggmästaren Jonas Kristoffersson var den som hade uppförandet af masugnen sig anförtrodt, som antog de främmande arbetarne, som med dem uppgjorde om lönevilkor och arbetsbeting, och som således, om i dessa delar eller i anordning af arbetet något blifvit feladt, derför är ansvarig. Hans intyg börja med att tjugotusen riksdaler banko skulle blifvit bortslösade. Förmådd att afgifva skrift lig förklaring härom nedsätter han i denna beloppet till tjugotusen riksdaler riksmynt. Ytter-: ligare nödgad att beediga attesten, förklarar har sig icke kunna taga på sin ed att förlusten varit så stor, som betyget innehöll. Vittnet Lindqvister deremot och hans synebiträden Hans Jansson och Jon Jonsson hafva oförskräckt beediga: sitt omdöme att masugnsanläggningens värde understigit kostnaderna med icke mindre är femtiosjutusen åttahundranio riksdaler riksmynt Hvad dylika vittnesmål betyda och huru pas: de öfverensstämma med lagens stadgande att vittnen skola vittna om det de sjelfve sctt elle i saken hört hafva, och ej det de af andras sä gen tro, öfverlemna vi vördsamt till rådhusrät tens pröfnirg; anmärkande endast, hurusom, för modligen på grund af nyssnämnde lagrum, of vanomförmäkda tre synemän fått vittna om hvad masmiästaren Gustaf Grönberg och hyttedrängen J. F. Grönberg från Åbro för dem berättat. Upplysningsvis må icke lemnas onämndt att den såganläggning Kristoffersson på föranledande af hr. Krook edeligen intygat hafva kosta: trettiotusen riksdaler, enligt hvad hr Krook sjel: uppgifver i stämningen och räkenskaperna lär: vitsorda, kostat endast trettontusen sjuhundra juttiofem riksdaler 39 öre riksmynt; att den al Kristofterssons egna åtgöranden föranledda än dring af dammbyggnaden jemte flyttningen a ett kolhus icke kostat hälften af hvad som upp gifvits; samt att den omnämnda ersättningen för tjugofyra resedagar icke blifvit tilldelad en per son, utan tre från Filipstads bergslag anlände arbetare, ehuru den utqvitterades af en bland dessa såsom förman. Hvad sammanhang det pigförhör hr Krook låtit hålla vid rådhusrätten i Gefle har med detta mål, torde icke vara lätt att inse. Inspek toren Lundeberg, med hvilken i anledning ai masugnsbyggnaden aftalades att han skulle hålla hushåll vid Jädraås i och för kosthåll åt en del handtverkare m. fl., hade för föda och lön till ett visst antal pigor fått af förmyndarne sig anvisad ersättning med trettiosex skillingar om dagen för hvarje piga. Om han vissa tider vid Jädraås användt de afhörda pigorna, andra tider andra, lärer vara temligen likgiltigt. Eller skulle meningen vara att kasta någon skugga på inspektoren Lundeberg, hvilken icke är a tämdi saken eller har minsta tillfälle att försvara sig? Det vore ju gentlemannalikt? Fördelarne af den nya anläggningen och grundlösheten af hr Krooks klander är redan förut tillräckligt ådagalagd, hvarför älven denna punkt icke torde erfordra vidare utredning. 3:o. Med den tredje anmärkningspunkten företer sig i sanning ett eget förhällande., År 1857 påbörjades odling af mossjorden vid Åbron Samma år dog brukspatron Both. Vid årets slut uppgingo ödlingek inaderna, enligt her: Krooks egen uppgift i stämningen till 10.925 rdr 27 öre rmt. Den 6 Maj 1858 förordnades herr: Krook till förmyndare. Odlingarne fortgingo och kostnaderne för desamma under 1858 och 1859 skola enligt stämningen för hvardera året uppgått till mera än kostnadsbeloppet 1857. Och efter allt. detta yrkar nu förmyndaren Krook, som sjelf fortsatt odlingarne och under sin förvaltning låtit dertill användas vida större be