Aftonbladet – 13 september 1862, sida 3

gammalt ett fel hos våra författande damer, och således hafva vi ej rättighet att lägga det denna författarinna särskildt till last eller att deraflåta oss störas i det välgörande och försonande intryck, som det hela gör. Den andra romanen, Skuld och oskuld, har mycket mindre tilltalat oss. Det är en familj historia, omfattande två generationer, befläckad med mord och fasor af alla slag, tills slutligen en ny generation genom sedlig renhet och stånd aktighet utplånar och försonar fädrens skuld Afven här möta vi samma fel, som vi nyss antydde: de goda karaktererna äro målade allde ies för mycket i ljust, de dåliga alltför mycke: i svart. Det sistnämnda blir isynnerhet men: ligt för författarinnan der hon vill framställa huru en från början dålig och elak karakter hö jer sig till det ädla och goda; den som en gång är så rå och förvildad, som författarinnan skildrar Lothar i första häftet af romanen, på dess förbättring blir det svårt att tro. Omvändt låter hon åter en annan hufvudfigur i romanen, den olycklige älskaren Tage, under händelsernas fortgång sjunka för djupt; i början ett älskvärdt barnsligt sinne, försämrar han sig sedan till den grad och blir så belastad med sedlig uselhet att det är omöjligt att vidare intressera sig för honom, Vidare är den polska doktorn en fullkomligt psykologisk omöjlighet; i romaner finnas väl sådana der moraliska räkneexempel, i hvilka hat och ondska äro de enda faktorerna men icke i verkligheten. Bäst har författarinnan lyckats i första hälften af boken, der scenen är förlagd i Finland; här är isynnerhet lo kalfärgen väl träffad, och äfven den patriotisk: anda; som genomgår det hela, har någonting angenämt. Men derefter och då historien blir förflyttad ut på hafvet, får den någonting ohållbart äfventyrligt; och de oupphörligt npyuppkommande intriger och episoder, med vilka. författarinnan uppskjuter slutet, göra väl historien längre, men icke intressantare. — Den originelle engelske. humorister Thomas Hoods skrifter, såväl de allvarliga som de komiska, utgifvas för närvarande i en gemen sam upplaga, af hvilka de fyra första delaine redan äro utkomna. Samtidigt utkommer en ur Herrman Harrys penna fluten lefvernesbeskrifning öfver den år 1845 aflidne skalden, hvars Sång om skjortan (Song of the shirt), först meddelad i Punch, skildrar de stackars Londonsömmerskornas elände på ett sätt, som gjorde det djupaste intryck och var en ganska väsentlig anledning till de menniskovänliga bemödandena att afhjelpa detsamma. : — Enligt hvad af fyska tidningar uppgifves, har en för Sverge bestämd Bildstod aj Gustaf Wasa af Qvarnström (Westeråsmonumentet?) ankommit till gjuteriet i Munchen. En Bildstod af Linnet af samme konstnär skall äfven gjutas derstädes.