Aftonbladet – 10 september 1862, sida 3

tagandet vid en landtegendom ai en del gödsel som faller på landsvägen i så smutsiga uttryc att dess refererande skulle väcka vämjelse h hvem annan som helst än dess ofelbara författare hr Dufva. Vidare hafva svarandena anfört att de genom kolarekontrakt och prisnota sökt bereda pupi! len den fördel, som här afmig är motsagd, hvar Å. jemte de sökt visa att under 1858—1859 skulle kolåtgången vid Jädraås hafva varit 107, tunnor pr ka (se pag. 198—201). Genom mitt anförande till protokollet (pag. 217—18) har jag deremot ådagalagt, att denna uppgift efter räkenskaperna är oriktig, emedan vid Jädraås pämnde år åtgått 147, tunnor, äfvensom vid Åmot 16 7, tunnor pr skeppund, och hafva motparterna, som måst medgifva förhål landet (pag. 225), men svagt skäl häremot erinrat att tillfälliga omständigheter vållat större kolåtgång 1858-1859, men således icke felaktig beredning af kolen, hvarjemte de, enär de sjeliva påstått att ett bättre förhållande inträdt nämnde är, dels erinrat, att de ej vetat hvad namn de skulle gifva åt mitt beteende att bestrida deras uppgift för samma år i en anmärkningsfrå 53 som egentligen rörde åren 1845—1857, och dels påstått att en förbättrad kolningsmetod vore svår att utföra, då jag under min 3-åriga verksamhet såsom medförmyndare ej varit i stånd att den genomdrifva. Mitt slutpåstående i denna punkt blifver: Alldenstund hrr öfverdirektören Äkerman och professoren de med ed fästat sina intyg (se ag. 33, 251, 256 -259), att den af mig anmärkta för höga kolåtgången ej kan tillskrifvas någon annan orsak än den, att kolen genom en van: vårdad kolning varit ovanligt svaga och lösa (pag. 33); uti hvilken mening vittnena varit förvissade om, att sakkunnige personer borde instämma; hvarjemte genom af hr C. B. Fittinghaffs 1008 (pag. 322) ådagalägges, bland annat, att en vårdad kolberedning fordrar minst 21 dygn, eller dubbelt så lång tid som vid Ockelbo verken lärer användts; och att svaranderna ej mäktat visa, att ens uti de företedde kolarekontrakten, deraf några få upprättades vid Åmot först 1856, det ringaste förekommer om ett förkolningssätt (se samma bevis pag. 322— 323). Alldenstund, enligt vittnesintyg, 18 proc. obehörig kolåtgång (se pag. 18) är för lågt, men icke för högt beräknad förlust för pupillen, hvadan den sammanlagda förlusten 58,500 läster äfven är lägre än den verkliga; samt alldenstund medelpriset (pag. 180) för 61.505 läster kol ensamt vid Åbro, som kostat 115,138 rdr, blifver 1 rdr 88 öre, utom dertill åtgångna skogens värde, samt priset å kolen vid ot enligt räkenskaperna varit högre än vid Åbro, hvilket sammantaget vida öfverstiger det yrkade priset af 5 rår pr läst; så i fall domstolen icke, emot motparternas bestridande, bifaller min framställning (pag. 140—141) att beloppet af skadan måtte al gode män bestämmas, får jag vördsamt yrka att för 58.500 läster kol å 2 är anmärkta 117,000 rdr måtte till betalande åläggas. 2:0 (pag. 3.) Denna anmärkning angår klander af den mest oförsvarliga förvaltningsåtgärd, några förmyndare torde hafva sig tillåtit, då de utan verkligt behof på en masugnsbyggnad bortslösat så stor summa, att den varit en betydlig förmögenhet i och för sig, nemligen 174,600 rdr, hvilket -belopp numera ytterligare ökats, utan att någon fördel för bruksdriften derigenom vunnits. Den så dyra byggnaden motsvarar enligt vittnesintyg endast en valuta af 93,000 rår. Jag vågar vördsamt åberopa hvad jag redan i stämningen (pag. 3—4) och i libellen (pag 19— 22 med bilagor n:ris 3—5, pag. 39—44) andragit, nemligen: att ringaste orsak icke fanns för nedläggandet af Abro masugn och uppbyggandet af en annan vid Jädraås; att hela företaget icke föranledt till något annat än en ofantlig och alldeles OR utgift för den omyndige; att det af bergsrådet Hallgren anförda skäl för byggnaden, nemligen vattenbrist och olägenheter vid skogens tillgodogörande för kolning vid Äbro. icke varit öfverensstammande med verkliga förhållandet, och att hans yttrande om en minskad transportkostnad af malm från Vindtjerns grufvor äfvenledes saknat all grund. Derjemte får ja hänvisa till exceptionen (pag. 65—69 med biagor e, f, g, h, i, pag. 103—108) samt åberopa repliken (pag. 141—144 med bilagor hi, köl, m, Nn, Oo, P, g, Xr, S, t, u, v, pag. 178-187 samt duppliken pag. 201—2023) äfvensom till vittnesmålen : Af nämdemannen Hans Jonsson och Jon Jons: son (pag. 265—269) som intygat, dels att Åbro nedlagda masugn med två rostugnar för gas och ved, varmapparat, 3 cylinder blåsmaskin m. m. varit i fullgodt stånd och värd: 35,000 rdr, och dels att Jädraås masugn var värd endast 90,130 rår. Af bergsnotarien ÅA. Lindqvister (pag. 274— 286) som afgifvit hufvudsakligen lika intyg och derjemte förklarat dels (p. 277—278) attnied en förbättring, som blott skolat kosta 4000 rår, Åbro masugn skulle blifvit lika bra och ändamålsenlig som -Jädraås, samt dels (pag. 282 -286) att samma vatten, som drifver verken vid Brattfors och nedrinner vid Abro varit fullt tillräckligt att drifva denna masugn, om misshushållning ej egtrum, så att den föreburna vattenbristen icke bordt föranleda nedläggandet af nämnde masugn och uppförande af den vid Jädraås; och vidare, att som kolpriset under föregående åren varit lågt och fördelaktigt emot hvad andra bruksegare fått betala, hvarken detta eller transportkostnaden af malmen bordt -föran leda nedläggandet utaf masugnen; att Ockelboverkens — hela tackjernsbehof dessutom kunnat med vida större, ekonomisk vinst tillverkas vid en annan vid Amot varande masugn endast 1, mil från Jädraås, men på lika afstånd från Windtjerns grufvor som den sistnämnde; hvaraf allt vittnet ansett Jädraås masugn icke hafva bördt anläggas såsom ej behöflig, utan endast medförande onödiga penningeutgifter; älvensom detta vittne förmält att grof misshushåll ing och vårdslös förvaltning ebtrum vid nämnde masugnsbyggnad, hvarom vittnet hänvisat på flera poster i räkenskaperna (pag. Yr. be de ne 2 sp ÄLG LR RK i mA: LANE TN JAR Bh rer är Ce kg er frn sä ra oa Fä Fv OR DL Ms kal Pg Få RDR mn öG Af byggmästaren Jonas Christofferson (pag. 292— 300), som intygat, att orsaken till masugnsbyggnådens dyrhet måste tillskrifvas de oförståndiga och vårdslösa förvaltningsåtgärder under byggnaden som egt rum, såsom flyttningen af en ny redan påbörjad damm med 1000 rdr och likaledes af ett kolhus med 1500 rdr; att en såg (den för Jädraås byggnad afsedda husbehofssågen) Nifvit uppförd för en kostnad, som af vittnet antagits till 30,000 rdr, men som vittnet ansett bordt verkställas för 3000 rdr; att en till arbete oförmögen arbetskarl haft 2 rdr 50 öre i dagsenning; att forlöner för materialiers anskafinde till byggnaden varit så drygt tilltagna, att för häst med karl förtjenats 15 å 16 rdr om dagen, hvarigenom allt vittnet uppskattat förlusten vid masugnsbyggnaden till omkring 20,000 rdr. Af bruksbokhållaren 4. Waåhlberg, som, intygat att vittnet, som varit bokhållare vid Åbro, då Jädraås masugnsbyggnad påbörjades, icke kunnat förnimnia att derför upprättats hvarken ritning eller kösthadsförslag (pag. 312); att genom ned äggning af Abro masugn 12 torplägenheter för arbetare, som då blefvo lediga från sima tjenstebefattningar i masugnen, icke kunnat lemna arrende, och torpens hufvudsakliga ändamål här