Aftonbladet – 9 september 1862, sida 2

Med läsarens tillåtelse stanna vi här för i dag, och skola nästa gång fortsätta vårt besök på expositionen. Ur Londonkrönikan för sistförflatna vecka är jäst ingenting af vigt att meddela. Sommaren, som varit regnig och jemförelsevis kall, är förbytt i en mild, varm eftersommar och de från landet ingående uwnderrättelserna om skörden äro i allmänhet tillfredsställande. I går afton ingick till Reuters office ett telegram af innehåll, att Garibaldi blifvit (slagen, sårad och fången.? Man vill ej gerna tro det, och väntar med utålighet morgondagens underrättelser. Babbege är ett namn väl kändt af hvarje engelsman och äfven inom Sverge ej obekant. Det var remligen Babbage, som länge och ihärdigt sysselsatte sig med uppgiften alt konstruera en räkoemaskin. Utom de ansonliga kapitaler, han sjelf derpå använde, kostade hans experimenter staten omkring 300,000 rdr. Han afstod slutligen från sitt företag, och det blef våra landsmän herrarne Scheutz förunnadt att först lösa problemet. Deras vackra maskin är dagligen att bese i Sommersethouse. För att få inträde behöfver man biott presentera sig som Ssvensk, och man blir genast mottaen med den mest förekommande artighet. Sednare har mag. Wiberg, som bekant är, på egen väg konstruerat en räknemaskin, al hvars princip och utförande man med temlig säkerhet kan sluta till att problemet blifvit bragt till en så enkel och fullständig lösning som möjligt. Men Pon revient toujours å ses premiers amours, och Babbage har nu exponerat några partier af sin ofulländade räknemaskin, hvilka partier hvar för sig äro flera gånger större än hela den af Wiberg konstruerade maskinen. Egentligen har han väl gjort detta endast för att lemna bidrag till räknemaskinens historia; men för engelsmännen är emellertid namnet Babbage eå nära förenadt med dylika maskiner, att de gerna salla hvarje räknem: skin en ?Babbage?. Men det var egentligen om Babbage men niskan, icke räknemaskinen, som jag ville b rätta en liten anekdot med anledning af en tilldragelse för ett par veckor tillbaka. Mannen är känd som en arg positivhatare, lika arg som någonsin den, hvilken Blanche låtit gå öfver svenska scenen, Nu hade på den tiden, då Babbage arbetade som bäst på sin räknemaskin, någon afundsman, gyckelmakare eller hvad ban kunde vara, legt en positivspelare, som gjorde musik? dagen i ända utanför Babbages fönster. Detta kunde nu väl låta höra sig för en dag eller så, men var blankt omöjligt att hålla ut med i längden, och alla hjulen i Babbages maskin tycktes honom till slut mera följa musikens än mekanikens lagar. Gubben måste i sin förtviflan anlita polisen om dess mellankomst; men som positivspelarne i London äro legio, drog det länge om innan han lyckades få tonernas vågor? attlägga sig, och jag skulle ej undra öfver om detta missöde i väsendtlig mån bestämde honom för att afstå från silt arbete på räknemaskinen. Men denna tilldragelse så väl som hans ovilja mot positiver var längesedan glömd tills han här förliden utställde sin Bab bagare? å expositionen. Liksom existerade mellan denna och de förskräckliga positiverna något mystiskt samband, började nu musiken åter utanför hans fönster. En dag fick det jassera; men andra dagen råkade gubben i desperation, och när han tittade ut genom fönstret fick han se ej endast en armstark positiv-artist, utan desslikes en annan garibaldian, som hurtigt dansade om efter musiken. Dränpgen nedsändes genast med stränga order att gripa orostiftarne. Positivspelaren förstod visserligen ej engelska, men anade oråd, lade positivet och benen på nacken och satte i väg. Dansmästaren deremot greps med polisens tillhjelp och möttes följande dag af Babbage inför rätte. Han förnekade emellertid all bekantskap med musikanten, under påstående att han endast i förbigående hört musik och ej velat lemna obegagnadt tillfället att taga sig en liten sväng. För detta kunde han nu ej ådömas något straff; men Babbagye tröstades med att, om han kunde skaffa reda på positivspelaren, skulle denne ej blifva onäpst. Just som rätten skulle upptaga målet till behandling inträffade en komisk episod, som bragte Babbsges harm till sin höjd. In trupp gatumusikanter inträdde nemligen på gården ach uppstämde till ?förmån för de nödstälida i Lancashire? en så genombedröflig musik att både domstolen och alla tillstädesvarande utbrusto i skratt. Inom svenska afdelningen på expositionen lärer ratten mellan fredagen och lördagen ett försök till stöld blifvit gjordt, ehuczu utan framgång. Det skall hafva gällt de der ex: ponerade tyger. Huru detta kunnat ega rum, enär natten igenom polis finnes inom lokalen, är svårt att förstå, och som jag i går ej besökte expositionen, har jag ej ännu hört de närmare detaljerna, men hoppas kunna meddela dem i mitt nästa bref. Bland de exponenter, som nyligen besökt utställningen, har äfven varit hr Malmsjö från Göteborg, hvilken erhållit prismedalj för ett fortepiano. Vid tilltället skänkte han nämnde piano till Stockholms slöjdsko!a och Göteborgs museum, med den bestämning att försäljnipgssomman skulle lika fördelas mellan dessa båda institutioner. Om det är sannt, hvad vi hört herättas. att hr Malmsiö först