Aftonbladet – 9 september 1862, sida 2

alt gå ut, fästades hennes uppmärksamhet af elt fruntimmer, med ett par emå gossar och deras sköterska efter sig, com långsamt romenerade på vägen utanför gårdsmuren. en fremmande damen spratt till, såg nyfiket på Magdalen och log för sig sjelf. Kirkes syster hade icke kunna besegra sin nyfikenhet — hon hade rest till Aldborough, endast i afsigt att få se miss Bygrave. Det var något i formen af den obekantas ansigte — det var något i hennes mörka ögon, som påminde Magdalen om sjökaptenen, hvars oförställda beundran hade besvärat henne aftonen förut. Hon besvarade genast den okändas forskande blickar med en ovänlig, missnöjd min. Damen vexlade färg, betalade hennes min tillbaka med procent, och gick långsamt vidare. Det är en hbjertlös, djerf, dålig flicka, tänkte Kirkes syster. Hvad tänkte Robert på, som kunde blifva intagen al henne? Jag är nästan glad åt att han är rest. Jag hoppas bjerthgt att han aldrig mer målte återse miss Bygrave. 4Hur besvärliga menniskor äro här! sade Magdalen till kapten Wragge. Det der fruntimret var ännu näsvisare än sjömannen i går. Hon är lik honom till utseendet. Jag undrar hvem hon är? Det skall jag snart skaffa reda på, sade kaptenen. 4Vi kunna ej vara nog försigtiga rörande främlingar. Han vände sig genast till sina vänner, sjömännen. De voro nära till hands, och Magdalen hörde tydligt både frågor och svar. Hur står det till med er, 7mina vänner, i dag?4 sade kapten Wragce på sitt frynt: liga, obesvärade sätt. Hvad hafva vi för vind? nord-vest-till-vest — icke så? Rätt bra! Hvad är detta för ett fruntimmer?? Det är mrs Strickland, sir.