Aftonbladet – 4 september 1862, sida 2

Iter der, skulle de ej hafva kostat honon hvart enda öre! En djerf intrig, ett afsky I värdt bedrägeri — säg, var det ej så? Hvac I bryr jag mig om det? Hvarje intrig, hvarje I bedrägeri är gilladt af mitt samvete, till följ af den nedriga lag,som har kastat oss hjelp. lesa ut i verlden. Ni nämnde nyss mir förbehållsamhet. Har jag lagt den å sidc nu? Har jag varit tillräckligt uppriktig till slut? Kaptenen lade högtidligt handen på hjer tat och började på sitt mest vältaliga sätt yttra sin saknåd och beundran. : Ni. uppfyller mitt hjerta med onyttig saknad, sade han. Besinna blott hvilken skörd jag skulle ha insamlat, om den gamle mannen hade fått lefva! Hvilka oerhörda transaktioner i det moraliska åkerbruket, som det skulle hafva blifvit min företrädesrätt att utföra! Ars longa, utbrast kaptenen patetiskt, — vita brevis! Låtom oss gjuta en tår af saknad öfver det förflutnas förlorade tillfällen och försöka hvad den nuvarande tiden kan göra, för att trösta oss. Fn öfvertygelse står klar för mig; denplan, som ni tänkte utföra med Michael Vanstone, är to talt oduglig med afseende på hans son. Denne man är oåtkomlig för alla vanliga slag af frestelser, som fordra pengar. Ni kan tryggt lita på min försäkran, fortfor kaptenen, hvars röst fick ett uttryck af harm vid minnet af det svar han hade erhållit på sitt bref, då jag säger er att mr Noel Vanstone är den mest småsinnade af alla menniskor.4 Jag kan då lika väl lita på min egen erfarenhet, sade Magdalen. Jag har sett honom och talat med honom — jag känner honom ännu bättre än ni. Här har ni ännu en yppad hemlighet, kapten Wragge, men blott för edra öron. Jag skickade er