Aftonbladet – 4 september 1862, sida 2

aktum, att Norrköpings klädesfabrikanter lå icke allenast motarbetade sjelfva saken. utan bestridde äfven möjligheten att fin ull skulle kunna produceras i Sverge. Erfaren beten visade dock att till och med i Små: and; som bättre passade för getter än för Merinosfår? — sades det — producerats den inaste ull, som både erhållit det högsta pris på Norrköpings ullmarknad och tillvunnit sig utländska ullhandlares loford. En liflig strid uppstod derefier mellan klädesfabrikanerna och ullproducenterna, föranledd dera! att de sednare yrkade bli!va ställda på samma fot med de förra, på det sätt, att antingen borde båda genom hög tull på. sin vara skyddas för utländsk konkurrens, eller helst fri täflan med utländningen beredas genom fri införsel möt lindrig tull, så af kläde som af ull. Klädesfabrikationen åtnjöt då allt upptänkligt ?skydd? mot utländsk täflan. under det att den svenska ullproduktionen icke åtnjöt några motsvarande fördelar. Den iirågavarande striden fördes med stor talang å u lproducenteras sida af Nathhorst. såväl i tidningarne som vid sammankomster under ullmarknaderna i Norrköping och inför kommerskollegium. Den bidrog äfven i sin mån till de liberalare åsigter, som efterband gjort sig gällande i vår tullagstiftning. och det länder de nuvarande klädesfabrikanterna till heder att de, sedan skyådstullssystemet blifvit modifieradt, åstadkomma i alla hänseenden bättre och billigare produkter än deras skyddåtojutande föregån are. Att emellertid produktionen af fin ull se dermera blifvit föga lönande orsakas ioganada deraf att denna näringsgren icke är passande för vårt klimat. Den oväntadt stora och ständiat tillväxande ullinförseln från åtskilliga transatlantiska länder, har succesive nedtryckt priset och haft till följd att de högfina schäferierna äfven i Tyskland måst reduceras. Hvad Sverge beträffar, der enahanda reduktion af.samma orsaker egt rum, bör äfven ihågkommas att den i väsendtlig mån föranledts af der betydligt tilltagande spanmålsproduktionen, hvilken på grund af konjunkturförhällanden blifvit mera lönande, eller åtminstone mera inkomstbringande än tillförene. En och annan har, dock troligen mest af fåkunnighet, klandrat Nathhorst derföre att han befrämjat införskaffandet af elektoralracer och derigenom ådragit staten en utgift. Det är emellertid obestridligt, om än de högfina fåren icke längre löna sig (deras antal har likvisst aldrig varit särdeles stort häri landet), så är det dock en stor nationalvinst att fårskötseln i allmänhet bedrifves med större insigt än tillförene, äfvensom. att ullproduktionen nu lemnar en vida bättre och värderikare råvara än tillförehe. Man räknar också Jonas Ahlströmer till förtjenst att han med statens biträde grundlade den svenska yllefabrikationen, ehuru hans fabriker i Alingsås längesedan upphört, och ehuru nämnde fabrikation sedermera tagit en hel annan riktning. Landtbruksakademien hade 1832 till täf lingsämne utsatt: Förslag till läroanstalt landtbruket?. Nathhorst utarbetade ett så dant, som till akademien inlemnades och blef prisbelönt. Detta förslag togs sedar till efterföljd, då Nonnen, i samråd med statsrådet Poppius och Nathhorst, uppgjorde slanen för det af den sistnämnde inrätade fandtbruksinstitutet på Degeberg. Nonner erkände också alltid med sin okonstlade fri modighet den tacksamhetsskuld, hvari har stod till Nathhorst för dennes råd och upp muntran under de många vidrigheter, son mötte honom vid ett företag, hvilket i bör jan omfattades med föga välvilja, både der före att det var nytt och emedan nyttan a: detsamma icke då erkändes. Då Nyköpings läns hushållningssällskaj beslöt att inrätta en landtbruksskola för lä net och till lokal för densamma valde Jands höfdingebostället Wäderbrunn, som på ar rendeauktion, inropades, blef Nathhorst kal lad till denna läroanstalts förste förestån dare. Valet af egendom ansågs dock min dre lyckligt, enär densamma befanns del: i hög grad utsugen, dels så ytterst vatten sjuk, att den så nödvändiga uttorkninger syntes vara nog omöjlig. Genom de af N verkställda afvägningar och derefter företa gen afdikning ådagalades likvisst att uttork. ningen säväl af den vattensjuka åkern son af ängarne icke allenast var teoretiskt möj lig, utan äfven praktiskt utförbar. Emeller tid kallades Nathhorst efter några års för lopp (1841) till sekreterare i landtbruks akademien, och kom derigenom i den föl hans skaplynne mest öfverensstämmande verksamhet. Det var under utöfningen a denna befattning som han gjorde sig all mänt känd och kom i tillfälle att utveckl sina utmärkta egenskaper. Sedan statsråde Poppius blifvit utsedd till akademiens direk: tör, började akademien visa större Jifaktigp het, hvartill dock fordrades att hennes stad. gar skulle undergå en revision, som äfver verkställdes, dock under lifliga strider. Mel Jan den ofta häftigt uppbrusande Poppius. med sin finska ihärdighet, sitt fasta beslu! att icke göra akademien till en samlings plats blott för den högre aristokratien, utan till en institution, sammansatt af landtbrukets, företrädesvis vetenskapligt och praktiskt bildade idkare och målsmän, och oppo: sitionen, som ieke lätt kunde försonas med Poppii alltför demokratiska sympatier, upp trädde Nathhorst förmedlande, och lyckade 3 BETT Are OA AR SR i NO BYS I ARI Free j