Aftonbladet – 4 september 1862, sida 2

kaptenen, utan att se på honom eller vända på hufvudet, i följande ord: Då vi först träffades, försökte jag med all makt att dölja mina planer. Nu vet jag nog för att inse att jag misslyckades deri. Då jag berättade er första gången i York att Miehael Vanstone hade ruinerat oss, så tror jag ni gissade att jag för min del hade fast beslutat mig att ej underkasta mig något sådant. Ni må nu hafva gissat det, eller ej, så var det emellertid så. Jag lemnade mina vänner med denna fasta föresats och jag känner den starkare hos mig nu — ja, tiofaldt starkare än förut. Piofaldt starkare än förut, upprepade kaptenen. Mycket rätt — en naturlig följd af en bestämd karakter.4 Nej, en naturlig följd deraf, att jag ej har någonting annat att tänka på. Jag kade något annat att tänka på innan ni fann mig sjok i min bostad vid Vauxhall Walk. Jag har nu intet annat att tänka på. Eriora tr det, ifall ni framdeles skulle tröttas af att jag syseelsätter mig oupphörligt med detsamma. Låt mig dock först fråga er om en sak. Gissade mi hvad som var min afnin; den morgonen, då ni visade mig tidningsbladet med annonsen om Michael Vanistones död?4 Ungefärligen, svarade kapten Wragge. Jag gissade bara att ni tänkte sticka edra fingrar i hans börs och taga derur (med all rätt) hvad eom hörde er till. Jag kände mig djupt smärtad den tiden af att ni ej vilie tillåta mig att få bjeipa er. Hvarför kall hon vara så förbehållsam emot mig? sade jag till mig sjelf; hvarför är hon så oförklarligt hemlighetsfull? 4 Ni skall icke nu få något skäl alt beklaga er öfver min förbehållsamhet, fortfor Magdalen... Jag säger er öppet att, om