Aftonbladet – 3 september 1862, sida 2

Kaptenens sätt att emottaga sin fru ut märkte sig ej genom ett enda ögonblicks onödig tidspillan. Han kastade en miss. tänksam blick på hennes skor, höjde sig på tåspetsarne, satte hennes hatt tillrätta med en häftig ryckning, hviskade med en skarp och befallande röst: Håll munnen på dig! och lemnade henne derefter tillsvidare. Hans välkomsthelsning till Magdalen, ämnad att utföras med vanlig ordrikedom, afbröts tvärt midt i första meningen. Kapten Wragge hade skarpa ögon, och de sade honom genast att hans fordna elevs blickar och sätt utmärkte en betänklig och betydelsefull förändring. Det låg ett stelt lugn i hennes ansigte, som, utom då hon talade, gaf hennes drag marmorns köld och stillhet. Hennes röst var jemnare och lägre, hennes blickar fastare, hennes gång långsammare än förut. Då hon log, kom och försvann detta leende lika hastigt och yppade en liten nervös dragning vid ena sidan af munnen, som förut aldrig hade märkts. Hon var orubbligt tålig med mrs Wragge, bemötte kaptenen med en artighet öch ett undseende, som han aldrig förut hade funnit hos henne — men hon var icke intresserad för någonting. De besynnerliga, små handelsbodarne vid gatan, det höga, svällande hafvet, den gamla rådstugan nere vid stranden, lotsarne, fiskrarne, de förbiseglande fartygen — alla dessa föremål betraktade hon så likgiltigt, liksom Aldboroughhade varit henne välbekant alltsedan hennes första barndom. Äfven då kapten Wragge öppnade gårdsgrinden till North Shingles och triumferande för henne visade det nya huset, såg hon sig knappt omkring. Den första fråga, som hon yttrade, hade ej afseende på hennes egen bostad, utan på Noel Vanstones. 4Hur nära intill ossäbor han?4 frågade hon, och för första gången lifvades hennes insigte. : Kapten Wragge svarade genom att vira wenne det femte huset ifrån North Shingles