Aftonbladet – 3 september 1862, sida 2

vid första gryningen af det fruktansvärda drama, som öppnas vid början af hans regering. Hans oriktigt utförda sociala reform tjenar endast till alt bedraga och missleda folket. Och likväl är det han som vågar skymfa er förflutna historia och framkalla skuggorna ef Pultavas hjeltar, hvilkas död ännu är ohämmad; det är han som återkallar i ert minne ett sorgligt nederlag! Vi polackar ha lidit ännu mycket svårare förolämpningar och nederlag än I, vi höra ännu från far till son jemmerropen från blodbadet i Praga; vi minnas de marter och tortyrer man låtit våra bröder undergå i czarens fängelser; vi veta huru många skeletter som ligga begrafna under Siberiens snö och huru många som hvitnat på Kaukasiens klippor; vi ha sett strömmar af brödrablod på Warschaus gator. Det är således genom vårt hjertas smärta, genom den brinnande längtan efter vedergällning, som vi fatta eder rättmätiga harm och som vi helt och hållet dela eder patriotiska vrede. Låtom oss således vara eniga, bröder! Händelserna fortskrida hastigt; hvad bistorien fordom utvecklade genom ett hallt sekels arbete kan nu försiggå på ett halft år. Monarkernas och privilegiernas sak har i Europa nödgats vika för folkens och frihe tens. Vi äro förvissade att edert förenade och ridderliga folk, icke längre kunnande tåla oförrätter af den despot, som ständigt är edert fäderneslands fiende, skall i följd af ihärdigheten i edra ädla bemödanden snart resa sig för att återtaga och befria detta Finland, som på ett så bedrägligt sätt frånröfvades det. Vårt mål är enahanda. Varen öfvertygade att vårt folk, som sedan sekler har inlagt så mycken förtjenst om friheten, som ännu helt nyss har förvånat Europa genom sitt hjeltemodiga motstånd — att detta folk slutligen skall resa sig såsom en man och skaka af sig förtryckets skymfliga ok, som blifvit det pålagdt af det mongoliska barbariet i förening med det u:la tyska förtrycket. Ungdomen, som förtröstar på sina egna krafter, som energiskt tjenar friheten3 sak, bör likaledes förtrösta på framtiden, ty, som er store nationelle skald säger: Verlden hör-den frie mannen till. Låtom oss således vara eniga, bröder, med friheten till lösen, med samma fältrop mot vår fiende czaren och hans vikarier, hvilka förtrycka lika väl det arma ryska folket som oss. Öfver det långa materiella afståndet oss emellan räcka vi eder händerna, bröder, och bedja eder hjerligt mottaga uttrycken af vår Helsning och broderskap. Paris den 1 Augusti 1862.