Adress från polska ungdomen till den svenska. I de polska tidningar, som utgifvas i Paris, läser man följande adress, som vi tro oss böra meddela i anseende till den ädla värma och de vänskapliga känslor för vårt land, som deri uttala sig, ehuru man lätt finner att adressförfattarne, såsom på afstånd kan vara ursäktligt, tillägga Pultavafesten en utmanande och offensiv karakter, som den icke egde. Adressen har följande lydelse: Bröder! Som man kunde vänta af en patriotisk och entusiastisk ungdom hafven I varit de förste, som i Skandinavien höjt fanan för den broderliga föreningen mellan beslägtade folk, hafven I varit de förste som trädtin på väd jobanan till en oaflåtlig kamp mot tyranniet. Lika er i ålder och lifvade af samma anda, men mindre lyckliga än I, hafva vi icke i vårt fädernesland någon enda vrå som är fri från fiendens förtryck. Edert folk har emellertid inbjudit alla de af Ryssland förtryckta folken att deltaga i den 9 Julifesten. Polackarne, som nyss hört fäderneslandets röst, återuppvaknadt vid de stora sorgehögtiderna öfver dem som föllo i Februari, hastade att ur sin landsflykt sända en adress, som uttryckte deras bifall och deltagande. Vi, som likt Er böra vara de verksammaste arbetarne för framtiden, gå nu att af hela vårt hjerta förena oss i de äldres adress, såväl i den landsflyktiga ung-: domens namn som i de ungas, hvilka i denna stund kämpa på fädernejorden. Vårt ridderskap har fordomdags på slagfälten brutit mången lans mot edert. Motivet till dessa uteslutande dynastiska krig stod i fullkomlig opposition mot folkenssak. Emellertid hade, på samma sätt som eder store hjelte Gustaf Adolt vid Litzen offrade sitt lif för civilisationens och frihetens stora sak, våra hjeltar, vår Bathory, vår Zötkiewski, fört krig för samma id mot österns barbari. Våra begge stater — på den tiden de mäktigaste i norden — uttömde ömsesidigt hvarandras krafter i dessa gagnlösa fejder. Carl XII — det adertonde seklets ridderliga själ — var den förste som inså hvilket förderfligt inflytande de utöfvade p de begge folken, hvilka redan då hade fiender. Då han understödde konung Stanislaus, då han krossade czarens vasall den sachsiske August, ville han med Polen knyta ett varaktigt förbund — ett förbund, hvars afgörande vigt ådagalades af de händelser som sedan följde ända till vårt fäderneslands delning. Sverge protesterade mot denna orättvisa, och Gustaf III tvekade ej att förklara czarinnan krig. Bröder! glömmom för den nuvarande endrägten dessa hänsvunna tiders str der. I Ryssland har Peter den Stores ve förtyskningsarbete vändt ryska folket ifrån dess nationella utvecklings väg. De sjelfherrskare, som etter honom tsutit på ryska tronen, alla af tysk stam, ha varit blinda stöd åt och villiga redskap för en utländsk politik. rikolai regering gaf dödsstöen åt detta verk, som man hade ansett för oförgängligt. Det var lätt att fatta hans allmakts hastiga och häftiga fall, som förrådde bräckligheten af denne despots system och visade i hvar och en af hans regeringsåtgärder hans antinationella politiks oduglighet och blinda halsstarrighet. Ryska nationen, sedan den ändtligen sjelf vaknat och upptäckt i hvilket fängelse man låtit den vegetera, angaf sina första steg på den politiska banan genom ett kraftigt ogillande af det gamla systemets många fel och ohjelpliga brott. Arltagaren till detta blodbestänkta arf kan icke annat än känna att hans tron vacklar? hållanden — nästan Hooa hövore än landet: