Aftonbladet – 1 september 1862, sida 3

TU bella! UCKkdIC Spar, CHC) Kanncetecken som han under fyratioårigt fiske iakttagit, att nästa vårsillfångst skall blifva rik. UTRIKES. DANMARE. 7 Det länge väntade svaret från Österrike och Preussen på den sednaste danska noten lärer i tisdags blifvit öfverlemnadt till danska utrikesministern. ; Den beryktade förre handsekreteraren hos hertig Ernst af Sachsen-Coburg, Carl Bollman har under titeln ?Kine Verschwörung? (en sammansvärjning) utgifvit en beskrifning öfver hertigens af Augustenborg och prinsens af Noer bedrifter, hemtad ur konferensrådet Wegeners skrifter. Det anses att denna skrift skall få betydlig spridning i Tyskland och gagna Danmarks sak genom det ljus den i korthet utbreder öfver rätta sammanhanget med ?slesvig-holsteinismen.? Följande holsteinska ordlek är i omlopp: Vi fingo ej Carl Moltke som guvernör, men vi ha qvar Hall som guvernant. FRANKRIKE. Lagstiftande kåren består, enligt en statistisk öfversigt, upppjärd af en af dess representanter, br Belmontet, af 28 industriidkare, 122 godsegare, 21 advokater och notarier, 21 generaler och ötverstar, 14 f. d. domare och prefekter, 12 författare, skalder och idningssktifvare, 6 läkare, 7 -bankirer. 11 hofmän samt 28 kapitalister och personer utan bestämdt yrke. I religiöst afseende indelar hr Belmontet kammaren i ultramontaner f. d. regeringskandidater, nu mera motståndare till kejsarens polilik 85. voltairianer 130, religiösa skeptici 55, pro testanter 8, judar 2. Politiskt uppgifves kammearen bestå af: ultra 1, fullblodsnapoieoner 51, mycket liberala napoleonister 17, anhängare af den guvernementala principen 84, representanter, som uppträda än på hö gra, än på venstra sidan 32, särskilda reoresentanter 8, legitimistiska representanter. som fordom varit regeringskandidater 56. orleanister ech legitimister 20, bestämd op: position 11. Det aristokratiska elementet utgöres af 1 prins, 3 hertigar, 33 grefvar 3 vicomter, 16 markiser, 24 baroner och 22 adelsmän. ENGLAND. Lord Palmerstons: organ Morning Posi bryter stafven ötver Ratazzis politik och gö: honom mycket mer än Garibaldi sjelf an. svarig för utbrottet af krisen i Italien. ?Ratazzi och hans kolleger, säger tidniogen. söka afsigtligt vilseleda den allmänna me ningen uti Europa i afseende å sakernar verkliga tillstånd på, Sicilien. De ha hitnills sökt förhemliga den farliga karakter. som krisen antager på balfön. Alltjemtheser det, att Garibaldi knappt har nägra anhängare, att han mottages med köld at Siciliens befolkning och genom deputationer från de förnämsta städer enträget uppmanas att nedlägga vapen o. s. v., till dess vi slutligen erfara att Garibaldi utan motstånd ryckt in i Catania; att det icke fattades de kungliga trupperna hvarken kraft eller vilja att hindra hans marsch; att general: Cugia. den -köngl. guvernören på Sicilien, drar i betänkande att verkställa de från Turin er hållna instruktionerna, samt att Garibaldis appträdande på fastlandet utan tvifvel ska! bla signalen till en allmän resning. Derhär har Ratazzi bragt det med sina finesser Detta är den så kallade praktiska? stats konstens frukter. Garibaldis motsiåndslöse framryckande är anarki, strid med Garibaldi är medborgerligt krig. Bryter den italien ska regeringen med Sopolein Il, så drar han österrikarne på halsen på sig, och visar han s8:g undergilven och ijenstfärdig mot den franska kejsaren, så antänder han derigenom den revolutionära lågan i Italien. nder det att bourbonister och jesuiter nugga händerna af belåtenhet, har den itaienska gp antingen gjort alldelesinenting eller ock blott handlat mycket svagt. Skall man tro att Victor Emanuel gerna skulle vilja låta sig tvingas och ryckas med af Garibaldi? Det står gonska illa till, när man blott har valet emellan att tro antingen på regeringens vanmakt eller på konungens förställning. ITALIEN. Från Milano skrifves den 20 Augusti: SVår klubb Democratico arbetar med ifver på Ratazzis störtande. I går utlärdades af densamma en kungörelse, hvaruti milane sarne uppmanades att bringa offer på fä. I.derneslandets altare, emedan Garibaldi bei höfde penningar till att underhålla sina fri i villiga. Uti nämnde kungörelse heter det j bland annat: I stället för att med edra I penningar gälda en regering, i spetsen föl hvilken står förrädaren Ratazzi, som sälje sitt fädernesland åt främlingarne, sänder han Garibaldi, hvas enda rikedom är hans pa: triotism. Denna ärelösa, pligtförgätna mini