Aftonbladet – 28 augusti 1862, sida 3

(Insändt.) Genmäle till den 3. k. Juristen. (Slut från gårdagsbl.) Om ni uti er artikel hållit er blott till sek, m. h., så skulle ej något obehag varit förbundet med mitt svar på edra anmärkningar. Ur diskussionen går ofta sanningen fram; den är derföre nyttig. Men en: opartisk och lugn framställning och utveckling af sakförhållanden är ej er starka sida: personliga anfall mäste fram, dessa säkra mätare på svagheten i argumenter; dem tillgriper ni beständigt. Det är et s:mpelt stridssätt. 4Jag skulle, sjelf läkare, i offentligt tryck med shårda ord klandrat en annan. läkares embets Saätgärd och alldeles utdörat en hans edeligen afgifna attest.. Denna-anklagelse är falsk. Det synes, har jag sagt, som om läkaren här gått alltför kategoriskt och -ensidigt tillväga, ytirat sig och handlat obetänksamt; jag har alldeles i sagt eller kunnat säga att så bestämdt var förhållandet. I mina ord OR uppendarligen, för hvar och en som vill se hvad der finnes, en blott förmodan; således tr en skymt af anklagelse, hvartill jag också hvarken haft rätt eller lust. Jag har sagt att hos både läkare och icke läkare tvifvel kan uppstå — nemligen efter inhemtande af de våldet föregående och efterföljande omständigheterna — att detta våld är enda dödsorsaken, att intet annat till döden medverkat. Insändaren har. vidare yttrat att man nam tbehöfver påpeka orimligheten af att Sellmark; med en till den grad misshandladrygg, att deraf följt inflammation i en af bröstets inelfvor. och 4j hela blodkärlsystemet, skulle kunnat både med öförminskad kraft gå, springa och bära bördör på tyggen. I dessa ord Nar.jag också haft rätt; men deri innefattas ingenting förnärmande för läkaren, enär Sellmarks liknöjdhet för käppslagens inverkan var läkaren tydligen all-delfes icke bekant och han således aldrig kom i tillfälle att bedöma detta vigtiga förhållande: Man kan för öfrigt El-nåra en läkares dsigt i en sak, men aldrig bans afsijt; denna är och måste vara ten och oantastlig: ovincialläkaren doktor F. Rydbergs afsigt att yttra sig rätt och sann! är upphöjd öfver allt tviffel: att han gifvit sin attestmed den fullkomligaste öfvertygelse att det våld, hvars spår han såg och följde, vållat den lunginflammation, som var dödsorsaken, isynnerhet som man för honom sannolikt uppSifvit helt kort och godt att Sellmark snart efter våldet insjuknat och aflidit, utan att nämna ett orå om alla de förhållanden som ransakningen sedan yppade, är lika så visst och säkert som att-doktor R: sjelf är en i alla hänseenden som aw dokEltor IV. sj