Aftonbladet – 27 augusti 1862, sida 3

att öppna sin mun, medan Noel Vanstone talade. Hon skulle hafva låtit honom fortfara utan afbrott ännu i några minuter, om ej mrs Lecount för andra gången hade yttrat sig. Den förfinade oförskämdhet, som pe sig i hushållerskans medlidande, var sådan som blott en qvinna kan uttrycka, och den grep henne så häftigt, att hon genast blef sig fullkomligt mäktig. Aldrig hade hon så beundransvärdt efterhärmat miss Gartlis röst och sätt, som då hon sade följande ord. Ni är mycket god?, sade hon till mrs Lecount. Jag har inga anspråk på att blifva behandlad med någon särdeles grannlagenbet. Jag är en guvernant och kan således ej fordra detta. Jug har blott en ynnest att bedja om. Jag ber rar Noel Vanstone för sin egen skull höra hvad jag har att säga honom.? Ni förstår, sir?? inföll mrs Lecount. Det vill synas som om miss Garth hade någon allvarsam varning att gifva er. Hon säger att ni bör höra henne för er egen skull.? Mr Noel Vanstone blef hastigt ganska blek. Han satte ned smultrontallriken på bordet bland sin fars dyrbara samlingar. Hans hand darrade och hans lilla gestalt vred sig oroligt af och an på stolen. Magdalen såg uppmärksamt på honom. Redan en upptäckt gjord?, tänkte hon, bän är en pultron.? Hvad menar ni, miss? frågade mr Noel Vanstone med stor villrådighet i rö-t och sätt. Hvad kan ni meova med att jag för min egen skull skall höra er? Om ni kommit hit i afsigt ätt skrämma mig; så har ni gått till orätt person. Min karaktersstyrka var allmänt omtalad inom vär umgängeskrets i Zärich — säg, var denicke det, Lecount?? ?Jo, allmänt, sir?, sade mrs Lecount. Men låt oss höra hvad miss Garth har att säga. Kanske har jag missförstått henne.?