Aftonbladet – 27 augusti 1862, sida 3

orden: tDråpare och andra grofva missgerningsmän skola genast åa färsk gerning gripas etc.., Men Bretzner kunde icke absolut anses vara Sellmarks dråpare, enär vid ransakningstillfället omständig; heter yppade sig, som gåfvo stor anledning förmoda annan dödsorsak än våldet finnas för; handen. Ni säger, att i händelse under ransakningen upplysning vunnits om några påden aflidnes hel; sotillsiånd efter misshåndlingen inverkande omständigheter, hade sådant bordt förätleda provincialläka, rens förnyade hörande. Men sådana f. rekommo icke. : Man måste vara blind, eller, som ni, hrs. k.:i jurist, med flit sluta ögonen till, för att ej se: dem. Ni påstår slutligen att jag genom förvrängning af tidningsreferäterna sökt göra sådant för al i mänheten troligt. Hvem som helst, som kan: läsa svenska, må med de begge bladen i sin: hand dömma om jag förvrängt en enda mening Samvetsgrannt äro de alla anförda, ordagrant til ock med. Denna beskyllning är ett nytt plus i edra skamliga osanningars antal. Mindre för er, m. h., som ej vill se hvad rätt; är, än för den tänkande allmänheten, som det j både vill och kan, må ett exempel anföras, uppi lysande huru en dom kan utfalla orättvist, när i på inträffade händelser, som med ett våld stå i; samband, men hvilka för domstolen tyckas obei tydliga i förhållande till det ådagalagda faktum, väldet, ej fästes afseende. En person blir slazen med några käpprapp öfver ryggen; han är förut sjuklig och svag och lider af en kronisk I tunginfiammation. Några dagar efter våldet, under hvilka dagar han rör sig, går och arbetar som vanligt, råkar han att halka och falla baklänges utför en trappa, får dervid en häftig stöt öfver sätet eller på fötterna, bäres in och dör snart derefter. Denna händelse blir ej för obducenten yppad; man talar för honom blott om misshandlingen4; han ser blott lunginflammationen och spåren af det yttre våldet å ryggen, ty något sådant af fallet finnes icke, hvilket nog kan inträffa, eller äro några skrubbsår, för öfrigt obetydliga, lätt härledda af andra tillfälligheter. För hans öfvertygelse står j ou klart ett causalsammanhang mellan våldet lunglidandet och han ger sin attest att det 1 a var orsaken till det sednare, hvaraf döden följde. Men dödsorsaken var fallet, som vållade en hjernkommotion, hvaraf inga yttre Spår blifvit synliga. Under ransakningen uppdagas dock att mannen fallit och att hans död inträffat snart derefter; den anklagade ber, ge grund af vittnenas berättelser härom, att utlåtandet måtte remilteras till sundhetskollegium, det läkaren gifvit detsamma utan att veta af den händelse, som inträffat efter våldet. Men domstolen tycker att fallet utför en trappa ej kunde vara något så särdeles farligt, isynnerhet som ingen yttre åkomma deraf följt; hundratals menniskor falla utför trappor, utan annat men än litet sveda; vid en känn obetydlighet var ej värdt att fästa afseende. Våldet, detta bevisade faktum, ett våld af beskaffenhet alt kunna orsaka döden (edra ord, herr så kallade jurist!) har hela betydelsen och allt annat betyder intet (edra åsigter, herr så kallade-jurist!). Attesten följes stricte, oaktadt man vet att attestgifvaren ej kännt den nämnda händelsen; den anklagades bön afslås, han dömmes som dråpare och kastas i fängelse. Och dock är han oskyldig. — Hvad med Sellmark inträffat, både före och efter våldet, vet man redan. Och det är nog. En domstol är ju ej en lifös maskin, hvilken sättes i rörelse af lagens bokstaf och arbetar, lik ett urverk, under inverkan af dess fjederkraft. Hon består af tänkande, bildade män, med ej blott förstånd, men äfven hjerta, med ej blott juridiska, men äfven moraliska förbindelser; män, som måste, för att motsvara sitt höga kalls deingar, vara genomträngda af lagens anda äfven. Jag har klandrat häradsrättens underlåtenhet (bör ej heta underlåtenhet, ty det var ej en oafsigtlig försummelse, utan en bestämd vägran att UPPG den anklagades begäran) att inhemta sundhetskollegii yttrande. Detta klander är af ofvannämnda förhållanden fullt motiveradt. De punkter, ni upptagit, för att visa betydelsen i Juridiskt hänseende af en provingrallekares betyg, innefatta dels axiomer, dels misstag. De förra berör jag ej; endast de sednare. Ett misstag är att det ligger i sakens natur det obducenten skall alltid ned större säkerhet kunna yttra sig i frågan än hvarje annan läkare eller samling af läkare, på grund endast deraf att han, obducenten, jär sett den döda kroppen. I sådant fall skulle aldrig sundhetskollegii superarbitrium ega något värde eller någon gällande kraft, då medlemmar af denna auktoritet ej varit närvarande vid liköppningen. Deras omdöme, yttrar bi, måste alltid blitva i beroende af ett obduklionsprotokolls fullständighet och till följd af bristanze sådon de flesta fall utfalla negativt eller åtminstone dubitativt i förhållande till obduktionsläkarens attest. Detta är ett alldeles falskt resonnemang. Man har ingen rättighet att förutsätta en mindre fullständighet eller en ofullständighet i obduktionsprotokullet, isynnerhet då saken är af stor vigt. Obduktionsprotokollet upptager och vetenskapligt beskrifver alla de af ett yttre våld föranledda eller af en inre sjukdom uppkomna förändringar och lemnar sålunda en bestämd och tydlig bild af liköppningsfenomenerna. Det fullständiga protokollet är nog för afgifvande af attesten. För vetenskapsmannen, den vid sådana iakttagelser vane och öfvade, är protokollet vid liköppningen detsamma som liköppningen sjelf. Obducentens omdöme kän visst eka alltid vara det säkraste i afseende på en dödsorsak; Han kan vara helt ung och ega mindre erfarenhet, han kan ega mindre skarpsinnighet, han kan vara missledd. Sådant låter tänka sig. En samling af äldre, utmärkta läkare och vetenskapsmän deremot måste vara i besittning af både öfverlägsen erfarenhet och skarpsinne samt dessutom, såsom helt och hållet öfvefrågan stående, vara i sitt omdöme mera säker. Att domaren, endast då obducentens attest är obestämd, bör remittera saken till HR ER men, ifall anledning dertill förefinnes, till honom sjelf, om attesten är bestämd, måste likaledes vara ett misstag. Obducenten kan ej ge två betyg efter hvarandra, såvida ej det förra är obestämdt och det sednare skall. komplettera det förra. Men har han gifvit sitt yttrande bestämdt, så mäste det stå qvar såsom uttalande hans öfvettygelse. Det är endast sundhetskollegium, som kan i sådant fall göra en förändring. Att en öfverrätt upphäfver en underrätts beslut är något ganska vanligt. En häradsrätt eller rådhusrätt dömer; men domen upphäfves till alla delar af hofrätten, som sätter en motsatt dom i stället. Högsta domstolen handlar stundom likaså i förhållande till hofrätten. Detta visar att åsigterna inom juridiska ämnen kunna vara högst olika och uppfattningen af samma sak bli an: norlunda, sedan den blifvit sedd från en annan sida. Likaså finnas olika meningar och olika uppfattning i rent medicinska eller medico-legala frågor. Sundhetskol.egium kan till alla delar upphäfva en legal läkares attest, Aska AKTRA SPEEDO i i i i att öppna sin mun, medan Noel Vanstone talade. Hon skulle hafva låtit honom fortfara utan afbrott ännu i några minuter, om ej mrs Lecount för andra gången hade yttrat sig. Den förfinade oförskämdhet, som Te sig i hushållerskans medlidande, och 8 an som blott en qvinna kan uttrycka, och dbn ocmrån. Honna cm häftet att Ynnn maria ah