Aftonbladet – 27 augusti 1862, sida 3

Article Image
för den anklagade, den andra att jag icke läst de handlingar, hyarpa jag stödt mitt omdöme. Låtom oss nu gå vidare och se om dessa äro de enda. Jag hänvisar till det nummer af Dagligt Allehanda (n:o 155, den 9 Juli) och de begge nummer af Aftonbladet (n:o 155, den 9 Juli och n:o 157, den i1 Juli), der alla vittnesberättelserna äro intagna. Anda till dess dessa tidningars referenter offentligt träda fram och tillkännagifva att deras referater äro oriktiga, osanna, måste de antagas riktiga och sanna, hvilket de utan tvifvel äfven äro. — Ni uppger att tvenne vittnen sagt det Sellmark blott en gång under sista veckan af Maj månad beklagat sig öfver tillfälligt illamående. I referatet i Dagligt Allehanda står under fiskaren Svanströms vittnesmål: al Sellmark blifvit till sitt helsotilistånd allt sämre under oppet af sistlidne Maj månad, enligt den aflidnes egei förmålande. Aftonblads-referatet innehöll i samma vittnesmål dessa ord: Gubben Sellmark hade på den sednare tiden för, det mesta vistats hos honom och varit mycket dålig till he!san. — För vesten hade han (utom det sednast påkomna hållet) i lång tidsvarit klen till helsan, men likväl gått och syssla: småt:. Ni uppger vidare att S. första dagen var hemma hos sig, men andra dagen i ance lägna ärender måste företaga åtskilliga vandringar, tills på en gång krafterna alldeles sveko ho nom, Dessa sednare ord (på det hela temligen betydelselösa, då det väl ej var något att undra på om krafterna slutligen sveko en gammal sjuklig gubbe, som på en dag tillryggalägger mer än 1, svensk mil till fots) finnas ej bland alla de i tidningarna upptagna A VUtnesnulon. Inspek toren Modin, säger referenten i D. A., lemnade der vigtiga upplysning att Selmark under de tvenne efter uppträdet följande dagarna befunnit sig i jemm, snar: sagdi oafbruten rörelse, dels stadd på vandringar från den ena granngården till den andra, dels sysselsatt med arbeie inomhus. Låt nu vara att S. befunnit sig dagen efter uppträdet hemma; men måste han hålla sig i sitt hem till följd af våldet? Ni vill för allmänheten, som det tyckes, göra dette traligt, men så var icke förhållandet. Han var hela dagen i arbete. Arbetskarlarne Anders Jonsson och H. Goffäng hafva vittnat detta. (A. B. n:r 157.) Den sednare var tvenne gånger inne hos S. och fann honom alltjemnt arbetande. Ingen at de begge vittnena kunde märka någor förändring i gubbens vanliga gång eller sätt. — Vi ha nu sett huru 5. hade förmåga att dager efter våldet vara i arbete. Vi äro nu inne på kapitlet om hans vandringar. Barnmorskan När: stöm vittnade att S. gått vid sidan af ett lass, hvarpå hon och drängen Ericsson åkte, sam hållande i åkdonet f lt med, ehuru hästen gick sin vanliga gång och fastän man haft ett par backar ati passera uppoch utföre. Detta hade skett den 4 Juni, således andra dagen efter våldet. Drängen Ericsson vittnade, att uppför Norrby backe hade S. till och med sprungit. Herr B. anhöll, säger Aftonbladsreferenten, att den väglängd, som Sellmark öm om onsdagen, måtte sammanräknas; och kom domstolen till det resultat att S. om onsdagen gått minst 1!V, mil. Dettavar den vägsträcka, som man med säkerhet visste att S. tillryggalagt, utom de vandringar, han möjligen dessutom företagit. Domstolens ordförande föranleddes af dessa upplysningar till det yttrande: att gubben möjligen tagit knäcken genom dessa vandringar. Alla dessa omständigheter, som så tydligt gifva vid handen ej blott huru litet Sellmark aktade käppslagen, huru föga olägenhet han hade af dem, utan huru stort skäl fanns för handen att hans kroppsliga ansträngningar kunde ökat hans redan förut sjukliga tillstånd, förtiger ni visligen. Det tillhör sanningskärlek och ärlighet. Ni beskyller mig sedan att jag förtiger vittnenas berätteiser, att S. snart nog trötinat upp med sin snabba vandring. En ny, grund;ös beskyllning! Om någon sådan Dberättelse finnes i tidningsreferaterna ej ett ord; ej af något enda vittne, än mindre af vittnen (Föröfrigt kan det hända hvem som helst att tröttna upp med en snabb vandring, isynnerhet om den utställes till mer än 1 , mil. Det kunde till och med hända den utomordentliga juristen sjelf, äfven om han ej för momangen vore angripen af sin svåra gallstens-. kolik; en ledsam sjukdom, som synbarligen regerat honom vid nedskrifvandet af artikeln i Aftonbladet. Jag ville just se honom vandra snabbt 1; mil 1 värmen och förargelsen., Jag är viss på att han snart tröttnade. — Hvad gubben Sellmark beträffar, så är hans upptröttande med sin snabba vandring ganska lätt förklarad af hans ålder, bräcklighet och sjuklighet, utan att något våld behöfver dermed ha det ringaste att göra) Vittnen skulle icke omtalat, enligt ert yttrande, att 5. mer än en gång burit en börda. Vittnet Anders Jonsson i Bona säger dock, enligt referatet i D. A., att han dagarne efter upprärdet sett Sellmark bära bördor på ryggen, stadd på vandring till olika ställen. I afseende på Sellmarks bostad vill ni äfven påstå att jag sagdt osannt; men ni säger uppenbarligen osannt sjelf. Vittnen skulle, efter er uppgitt, omtalat att i det rum, der S. jemte flere andra personer tillbragt 2:ne dygn, en fensterruta var utslagen samt att vädret under dessa dagar varit vackert, I hustru Lundrena, i Löthen, vittnesmål stå dock, enligt D. . referatet, dessa ord: Men det betänkligaste var dock att det rum, hvari han vistades, var uten fenster, (menas väl fensterrutor) hvarigenom Gen sjuke var utsatt för ett ständigt fortfarande korsdrag. Majoren Svinhufvud, som i detta rum besökt Sellmark, intygade att förhållandet varit sådant som här blifvit uppgtjvet, hvari for öfrigt flere andra, jemväl de i lägenheten boende, instämde. Att en dylik boningslokal icke för en sjuklig man kunnat vara den bästa, blir så mycket tydligare, som de dagar, då Sellmark der vistades, voro både kalla och blåsiga. Major Svinhufvud yttrade. enligt Aftonblads referatet, att den omständighet, att den sjuke, som f.r öfrigt lemnades utan all vård å sin lägerplats på soffam vid fenstret, under tvenne dagar varit utsatt för ett ständigt korsdrag, borde tagas noga i betraktande. Af de i lägenheten böende upplystes tillika alt väderleken varit kall och blåsig, hvilket gjort denna plats så mycket vådligare för den sjuke. Hvad säger ni nu, min hr s. k jurist om er sanningskärlek och ofelbarhet, sedan jag med klara och tydliga ord visat edra osanningar och misstag? Lika många sådana, som ni lagt mig till last i afseende på vittnesmålen, har ni, som hvar man finner, gjort er skyldig till sjelf. Läser ni lika väl häradsrättens konceptprotokoller som ni läser tidningsreferaterna, så måste man tillstå att edra ord förtjena en hög grad af förtroende. Vi ha nu talat om er förmåga att hålla er till hvad sannt är, yttrar ni till mig. Alldeles riktigt, svarar jag, det ha vi verkligen. Och att er förmåga inom det området, min högt ärade hr juristX, är stor och lysande, det ligger i öppen dag. Ni vill nu betrakta min insigt i hvad rätt är. Och så begynner artikelns andra afdelning, lika välgrundad och lika förträMig som den första. ; Jag har klandrat häktningsåtgärden ; och ni framhåller som ett bevis på min obefogenhet i detta afseenda 28, 1 kap. straffbalken. Der står — hon är också ett af min fars köp. — Säg, är ni inte det, Lecount? Min far var en utmärkt man, miss. Ni kan öfverallt härstädes se erinringar om honom. Jag har i denna stund hans morgonrock på mig. Numera kan man icke få ett sådant tyg för pengar. Skulle ni vilja känna på det? Ni rotar ar kanska al nå dvulikt? Kangke

27 augusti 1862, sida 3

Thumbnail