Aftonbladet – 18 augusti 1862, sida 3

Itet. Nyfikenheten, denna oförstörbara, qvinga instinkt bjöd till att tända en gnista i ennes matta, blåa ögon — den glimmade vagt — och slocknade åter. : Hur mycket saker har ni?4 frågade hon :nlighetsfullt. Kapten har gått ut. Kom ola vi gå och hemta dem! Mrs Wragge!4 röt en förfärlig stämma sid dörren. För första gången såg Magdalen mrs Wragge vara döf för det vanliga, stimulerande medlet. Hon vågade till och med söra ett svagt försök till motstånd i sin mans närvaro.? Ack, låt henne få hit sina saker!4 badmrs Wragge. Ack, stackars liten, låt henne få sina saker! Men kaptenens obevekliga pekfinger visade åt ett hörn i rummet, sövkte sig längsamt, under det hans hustru drog. sig illbaka för det och stannade oförmodadt iktniogen af bennes skor, jag höra ett klappande mot golfvet? ade kapten Wrazge med ett uttryck tJa; jag gör det. De äro ned på hälarna nu igen! Vensira skon den här gånSen. Drag upp den mrs Wragge, drag upp den! Vagnen kommer i morgon bittida klöc:an nie, fortfor han i det han vände sig ill Magdalen. Vi kunna omöjligen våga vemta er koffert. Se här papper. Skrif pp allt hvad ni nödvändigt behöfver så kull jag sjelf bära reqvisitionen till boden, ,etala täksingen och taga hem paketet med nig. Vi måste uppofira kofterten — det mnåste vi sannerligen göra.x Me jan mannen talade med Magdalen, hade urs Wragge ånyo vågat sig fram ur sin örvisningsvrå och tillräckligt nära kaptenen ör att höra orden: boden och tpaketet, on slog ihop sina stora händer i ohejdad örfjusning och förlorade i ögonblicket all nakt öfver sig. — SAck, om det är fråga om att gå ut och handia, så låt mig få göra det! utropade .:on, Hon skall gå och köpa sig vackra