Aftonbladet – 16 augusti 1862, sida 3

en sak, fortfor hon. Jag vill veta huruvida han har något fruntimmer i sitt hus. slägting eller hushållerska, som utöfvar våt inflytande öfver honom. Så till vida oskyldigt nog, sade kaptenen. Nå än mera? Ingenting mera. Det öfriga är min hemlighet. Molnen på kapten Wragges panna skingrades småningom åter. Han började enligt sin gamla vana beräkna olika alternativer. Dessa efterforskningar,4 tänkte han, afse en af dessa två saker — ett brott eller pen gar! Är ett brott å bane, så skalljag draga mig ur spelet. Är det deremot fråga om att förtjena pengar, så skall jag gilva mig sken af att vara henne nyttig, men under tiden se mig sjelf till godo. Magdalens uppmärksamma ögon följde hans besinnande med misstänksamhet. Kapten Wragge, sade hon, Som ni behöfver tid på er för att betänka er, så säg mig det rent ut. Jag behöfver ej ett enda ögonblick vidäre;t svarade kaptenen. 4Låt mig vara er till tjenst vid er afresa från York, på er dramatiska bana och vid edra enskilda efterforskningar. Här är jag helt och hållet. färdig att egna mig åt er. Säg utbara — antar ni mig? Hennes hjerta slog hårdt, hennes läppar kändes torra och darrande — men hon sade detta ord: Ja, jag gör det.4 Det blef en stunds tystnad. Magdalen satt stum, stridande mot en obestämd fruktan för framtiden, som hade blifvit väckt hos henne af det svar hon gifvit. Kapten Wragge var synbarligen upptagen af en ny sats alternativer. Hans händer döko nedii de tomma fickorna och pröfvade profetiskt deras duglighet att taga emot ett större antal guldoch siltvermynt. Hans ansigte sken af de ädla metallernas återglans, hans röst hade deras klang, då han med ett nytt ordsvall återtog samtalet.