Aftonbladet – 14 augusti 1862, sida 2

oe på sin frus stora, breda fötter, då e släpade fram öfver golfvet. Den högra skon; drag upp den öfver hälen! Drag upp den på hälen! Var så god, fortfor han till Magdalen och bjöd henne sin arm, .samt ledsagade henne till en liten. osnygg tageltygs-soffa. Ni behöfver hvila er — efter den långa resan behöfver ni verkligen hvila-er litet.4 Han drog fram sin stol till soffan och började betrakta henne med välvilliga, forskande blickar, alldeles som om han hade varit hennes läkare och djupt försjunkit i betraktelser om hennes sjukdomsförhållande. Högst angenämt! ja, .högst angenämt! sade kaptenen, då han hade förskaffat sin gäst en någorlunda beqväm plats i soffan. tJag känner mig alldeles som i skötet af min familj. Skola vi nu återvända till vårt ämne — min egen, skälmaktiga personligbet? Nej! nej! inga ursäkter, inga försäkringar, det ber jag om. Lägg icke saken alls på sinnet ni, på er sida — och lita på, att ej heller jag, på min sida, tänker göra det. Låt oss nu komma till fakta; ja, för all del, låtom oss komma till fakta. Hvem, och head är jag? terkalla för ert minne vårt samtal på vallarna i denna sköna stad och låtom oss återknyta den afbrutna tråden deraf, enligt er åsigt. Jag är således en skälm, och till följd af denna egenskap (enligt hvad jag redan har bevisat) den tjenligaste person, som ni möjligen kunde hafva träffat. Hör nu på! Det finns många olika slag af skälmar; låt mig (il börjd med, säga er hvilken klass jag tillhör. Jag är en industririddare. , Hans fullkomliga oblyghet var i sanning: mer än mensklig. Ej en skymt af rodnad syntes på hans gulbleka ansigte; hans mun: gipor drogds upp af ett lika förnöjdt leende,