Aftonbladet – 14 augusti 1862, sida 2

ag kommit till Osterports station och fal-i1 it i bänderna på en härskara tkaparekuskarj ut. båda könen?4 ty från alla sidor ljöd4 let: Herre, följ med mig! — Kom, herre! I Det är den hör vägen! och alla gåfvo mig : ie grannaste löften. H Herre! ropade den ena och drog mig ill höger. -— XI mitt hus bor bara grefvar och baroner! : tHerre!4 hviskade en annan — der bor inga andra än råttor och vägglöss och resände skomakaåregesäller! Följ med mig! Jag har två vackra rum på Vesterlångga-: an. ..6t i tJo visst är de vackra! föll en tredje honom i talet, De ä så mörka som en I bakugn. Det ena har varit svinstia och det aodra hönshus. Jeg skall visa herrn ett: magnifikt rumt i ett gentilt hus i början !i af Stora Nygatan. Alla ttländnvingar, som j: komme till :staden, taga in på det hotellet, i der: kommer .herrn. bland bara landsmän. Vi-ha sex tyskar...4 iF AR hut! hör du inte att herrn är dansk? — Herre, hos oss bo två danskar förut. i Vi ta nästan icke emot någrå andra än! danskar... i Så gick det från hand till hand; slutligen höllo fyra gästfria manspersoner mig il hvar sitt hörn af mina rockskört, en gåm-:; mal qvinna och en pojke hade bemäktigat! sig min högra arm och två unga flickor; min venstra. Jag emotsåg redan detögon-; blick, då jag likasom Frans Ravaillac skulle? slitas i stycken, men så långt gick det dock i ej. Innan de fingo mig och min rock re-; ducerade till bråkdelar, uppenbarade sig en: frälsande engel-i skepnad af en äldre man: med ett herkuliskt utseende. Hen dundrade åt mina plågoandar en trollformel, hvaraf jag blott kväde uppfatta några enstaka ord, såsom: fähundar, konor och patrask, men för dem det gällde, måste den; ha varit mycket begriplig, ty de försvunno ögonblickligen. Det faller af sig sjelf att jag nu råkade i min befriares händer, men jag följde honom villigt, ty af två onda ting har jag alltid föredragit monarki fråmför anarki, och långt heldre än jag uppätes bitvis af ett makrillstim vill jag slukas hel af en hvalfisk. Jag stod mig också ganska bra härvid, ty min hvalfisk skaffade mig ett oklanderligt logis, vida hyggligare än det Jonas fann hos sin. Denna gång hade jag, såsom sagdt är, tagit mina mått och steg för att undgå dylika konflikter med den stockholmska artighetens första representanter och styrde sjelf kosan till. ett hotell, hvilket till minne af sin grundläggare, en hr Kahn, fått det vackra namnet Kanaant. I Stockholm finnes för närvarande ingen hemma. Hela staden ligger på landet, det vill säga nästan hela den bättre delen af befolkningen och isyrnerhet densammas; vackra hälft. Husen stå väl på sin vanliga plats; men med kritade fönster eller nedfällda gardiner, och gatorna äro väl Nfligt trafikerade, men det är af droskor, arbetskärror, skottkärror, karlar med bördor och pigor med korgar samt herrar, som äro ute i affärer; blott sällan ser man en elegant dam på gatan... Af alla. de familjer, jag från fordna besök kände, fannsbokstafligen icke en enda qvar i staden. Några hade rest till badorter, andra drucko brunn och. återstoden låg ute på sina tsommarnöjen. På morgonen komma herrarne till staden; på eftermiddagen, på aftonen eller, då Ssommarnöjet ligger längre bort, hvarje söndag fara de pr ånga tillbaka i familjens sköte. Oaktadt Stockholm, bättre än nägon annan stad jag känner, måste kunna egna sig till sommarnöje, emedan det öfverallt har frisk luft, sjö, herrliga utsigter och i de flesta delar at staden idyllisk stillhet, anses det dock såsom en oundgänglig nödvändighet för en bättre familj att ha sitt ttsommarnöje! extra muros. Alla de öfvergifna äkta män och ufigkarlar, som stannat qvar i staden, skynda, så snart deras dagsverke är slut, ut till Djurgården. Jag gjorde likaså. De flesta af mina läsare känna förmodligen Stockholms Djurgård, åtminstone efter beskrifning, men för dem, som ej göra det, vill jag här förutskicka en för de förra öfverflödig, upplysande not. tKongliga Djurgården har ofantligt litet gemensamt med vår Dyrehave. Det är en temligen stor halfö med en bergås i midten, bevuxen med ekar och tallar — för öfrigt äfven med björkar och granar, lönnar och almar, hasselbuskar och alar, en profkarta kk alla Stockholmstraktens skönheter. Här innas praktfulla villor, stora, eleganta värdshusetablissementer med. vackra trädgårdar, en liten stad af röda timmerhus med altaner och trappor utanpå husen, samvetsgrannt bibehållna sedan Bellmans tid, små behändiga 4Bacchi Tempel med-en blekingsflicka till nymf och prestinna?, skuggrika aller och vilda bergstigar; här finnas landskapsstudier af alla slag, från det makalösa panoramat af Stockholm uppe ifrån Byströms villa, till de små gräsplanerna uppe på bergs åsen, der man kan tro sig vara hundra mil bort från närmaste stad. Då jag en Jördag vid Logårdstrappån sick ned till de små ångbåtar, som nu nästan besegrat alla konkurrerande kominunikationsmedel, märkte jag att Gustaf III:s staty blifvit prydd med en blomsterkrans, som all: deles skylde ögonea på den snillrike fursten; i alla båtar såg jag en ovanligt stor mängd passagerare, och på Djurgården mötte jag flera eleganta ekipager, än jag förut sett; s 1 1 l 1 ; in