Aftonbladet – 13 augusti 1862, sida 2

Jag kastade blicken ölver vägen och så huru nätet svajade, spändes ut och på några ställen föll ned, intrasslande tunga kroppar i sina maskor. Två stora, starka och igoni skenligen feta vargar, efterföljda af en tredje, : smögo sig först försigtigt fram under nätet i och sprungo sedan ut på vägen. Tre elleri fyra skott brunno af i samma ögonblick, men endast en varg. föll, de båda andra tycktes ha ämnat sig åt vär sida, men vädrat fara från! det hållet, ty de vände om och ilade i: stickande fyrsprång uppför berget. Skjut ickeX, ropade Baunderson, släpp lös hundarna! Och ögonblickligen rusade fyra ståtliga hundar ut på vägen midt framför 0ss. Den. ena vargen blef genast tagen af de både främsta hundarne, men den andra sprang in i skozen, ifrigt förföljd af de två andra hundarne. Pins höll på att ladda om, då: de tre djuren sprungo kring benen på ho-: nom oeh slogo omkull honom i förbifarten. Jag kan blott berätta hvad jag sjelf såg. Bit rådjur el!er en elg med ståtliga breda horn tog ett språng öfver nätet alldeles midt för oss. Det der är mitt byte, sade skotten. Djuret hade knappt vidrört marken, I förr än en kula träffade det i hufvudet, och det föll. Deua. var det första skott han! skjutit, och ha laddad skyndsamt öm, ty han väntade med säkerhet björnar, sade han. I I detsamma ilade en ryttare uppför den öppna I backem på eu ypperig engelsk jagthäst, och) skjutningen stannade vf. Det är mee i I vad vill han? utbrast Saunderson. När han nalkades vår plats, ropade han på engelska: Två stora björnar springa uppåt skogen innanför nätet, och folket drar sig; tillbaka; de skola undkomma, om vi ej sätta efter dem. Bitten upp till häst och följen med alla, som vilja det. Iögonblicket var Saunderson på sin häst och i hack och häli efter den unge mannen: uppför backen. Dåi jag vände mig om, för att se efter Pins rå i l Harry, upptäckte jag Pins, enafbild afrädslan; bakom. ett träd. När jag korn till honom, bad han i Harry att hjelpa honom? upp på bästen, så alt han kunde r da deri : hån. Fördöme mig jeg det gör, sade larry. Men jog skall låna hästen. Se I här, tag mitt muskedunder, så skall jag profva jer studsare på en rysk björn. Sagat ochi gjordt; han tog helt lugnt studsaren ur Pins talatta händer, löste. hästen, hoppade upp på honom och var efter Saunderson, innan jag kunnat hindra bonom, bvilket jag icke heller-tänkte göra. Om jag varit lika väl beväpnad och baft en hka god häst, skulle jag ha följt med; såsom det nu var, var jag: dömd till overksamhet och hr Pins sällskap. Skotten fortforo att smatträ nedanför bergsslutinin en; flera ryttare bade ilat förbi oss, j Slrex efier det Harry galopj erade bort, för att förfölja björnarne, och kort derefter be.gåfvo sig de öfriga jägarne ut på vägen, för att komma vilebrådet i och på andra sidan om nätet värmare: Afven jag gick ut är skogen, såg dem fegt skjuta flera salfvor på de fallna och i nätet invecklade djuren j och ämnade just undersöka verkan at deras skoit, genom att gå ända fram till nätet, dö ett sv-gt brummeande och derefter ett: högJjudt, vildt tjut hördes bakifrån, och isamna Ögonblick rusäde en björn genom en ppning ut på vägen bland folket; likasom föraktande ait röra dem, vände hansig åter om mot skogen, hvarifrån han kommit och der han visste, atthansförföljare voro. Alla bössor på vär sida voro oladdade, så att han en kor stund satt fundersamt midi på vägen ostörd. Jag skulle just försöka hvad verkan ett revolverskott kunde göra, och hade närmat mig några steg, för alt få el godt och säkert håll, då Saundersonred fram ur skogen och nalkades den stackars -omrivgade björnen på mindre än tjugo steg. Han lade an med studsaren och sköt, och björnen föll. Karlarne, tvilka allesamnran tågit till fötter, återvände för a t gifva hönom nådestöten med sina knifvar, men Saundereon-ropade: STillbaka, han är ej död; han skall kamma höret på några al er, om I ej akten-er! Hans: varning kom för sent. En karl, mera djert än de öfriga, hade sprungit fram, föratt stötar sin knif i. björnens hals; då nalle med förvånende hastighetreste sig I sttarde ställning oh läggande sin stora tass med de fört a klorna på karlens hufvud, slet at mössa, hår, hud och köit ända ned till armbågen. Karlen föll framstupa på björnen — fi tigt i hans famn — och vur nära deran att: få etw dödligt farmrtag, som skulle ha betr:at honom från alla då em kula från samma hand; som new, gjorde slut på hans Den sårade karlen.s rang uppsoele I med ett genomiängande -krik nedför bucken. Han bars eedermera hem och blef botad, men ver för hela sitt lif förlärligt vaastalld, De sexhundra man, som larmat och drifvit villebrådet i nätet, började samläs på vägen och iöra ihop bytet. Hundarne kommo hviftande med svansarne, somliga med hängande och blodiga tassar och med ganska allvarsammd såra i sidor och hufvuden. 4Barbose och Eurlak. mina pojkar, I bafven gjort er sak bra. . Men, för Guds skull, hvar är Pomerin och det kräket Pins och er tjocka engelsman ? tcHvad Pins beträffart, svarade jag, så STAN HINNA RNA SKL RANE DEE NE SAS NAT RAG TTR SARA utrop om Norah, som redan vid tvenne tillfällen hade undfallit henne. Hon böjde sitt hufvud. En rysning genomilade henne, liksom den kalla aftonluf