Aftonbladet – 13 augusti 1862, sida 2

?Encaktningsvärd man; annars skulle jag ej hafva sett honom i det bus der vi träftades:? Mycket bra. Hör nu på mig. Ni talade för en minut sedan om att skrifva till mi Huxtable. Hvad tror ni då att en aktnings värd man kan taga sig till med en ung dam, som öppet ger tillkänna att hon har sprungit ifrån sitt hem och sina anhöriga i hem. lighet för att ingå vid teatern? Min söta flicka, efter ert eget sätt att anföra saker, eå är det ingalunda en aktningsvärd man ni bör vända er till i er nuvarande belägenhet. Nej, det bör vara till en skälm sådan som jag.? Magdalen log bittert. Det ligger någon sanning i hvad ni nu säger, svarade hon. Tack för att ni återkallar mig till mig: sjelf och nuvarande förhållanden. J:g har mitt mål att vinna — och hvad skule väl gifva mig rättighet att så nogräknadt välja väg ochledsagare? Det är min tur nu att bedja er om ursäkt. Jag har talat liksom jag vore en ung dam af god familj och förmögenhet. Hur löjligt! Vi veta bättre än så, numera; eller buru, kapten Wragge? Ni har alldeles rätt. Ingens barn måste sofva under Någons tak — och hvarför då icke under ert?? Denna väg?, sade kaptenen, som ifrigt begagnade sig at den hastiga vexlingen i hennes sinne och slugt afhöll sig frän att bringa den till förtviflan genom att sjelf säga något vidare: Den här vägen, om ni bebagar.? Hon följde honom några steg och stannade derefter tvärt. Men om jag nu också förutsätter att jag blir upptäckt?? utbrast hon hastigt. Hvem har väl derför någon mäktöfver mig? Hvem kan tvinga mig att återvända om jag ej sjelf vill göra det? Om de också allesanrmans återfinna. mig i: morgon — nå väl! Kanjag icke säga nej till mr Pendril? Kan jag ej hafva mod att emotstå miss Garth?? Har ni också mod att emotstå er syster? ? hviskade kaptenen, som ej hade glömt de