Aftonbladet – 7 augusti 1862, sida 3

att kilformigt afstympa densamma i båda ändar. Nu först kunde kolonnen inskjutas under hvalfvet, som följaktligen hvilar biott på kolonispetsen; det uthuggna tomrummet är fyidt medelst blyinstöpning. I min beskrifning om kyrkan har jag yttrat följande sidan 486, 4874. Lyft ningen verkställdes med ett ganska enkelt häftyg, hvilket han (nemligen B.) för detta ända mäl uppfann och som gjordes i Lund och en: dast kostade 150 rår bko. Sedan en mängd inslagna jernoch träkilar blifvit ur takhvalfven uttagna, så kunde två -personer med detta häfiyg på få minuter uppspänna fyra korshvalf, så att alla remmnor deri blefvo omärkliga. Man jemföre härmed hvad jag yttrat i min berättelse om förbättringar å Lunds domkyrka måer sistförflutna tre årtionden, intagen i Tidskrift för Byggnadskonst och Ingeniörvetenska 1861 sidan 1. Sedan torde tillvitelsen i afseende på min storordighet återfalla på korrespondenten. Om ritningen af det enkia och öga kostsamma häftyg, hvilket jag vid takhvalfvens uppskrufning begagnat, närmare skärskålas, så kan hvarje saåkkunning lätt inse, att detsamma varit ändamålsligt. Jag förutsåg mycket väl, såsom enhvar kan vid ritningens granskande änna, att sedan grundstenarne samt plinterna och baserna blifvit uppställda, skaften ej kunde under kapitälerna, hvilka voro uppskrufvsade, npassas utan att till en liten mån aftagas i både indar. Dermed bereddes den fördelen, att bly sunde under och öfver desamma ingjutas, hvalan skaften, som äro arbetade af mycket lös sandeten, skyddades mot uppträngande fukt och pjemn tryckning. En kännare af materialiers värighet vet nogsamt, att lös sandsten, som ut sättes för mycken fukt och deremelian för torka, i hög frad försvagas af vittring och har er pjemförligt mindre bärighet än bly. . Korrespondenten säger, att kolonnerna blifvit kilformigt tillspetsade i båda ändar, således kulle finter och baser samt kapitäler och kransar blifvit så tilltygade. Han har alltså ej besinnat, att här endast är fråga om skaften, som slifvit i båda ändar till en liten mån aftagna och högst obetydligt åt motsatta håll afkantade. Hvarje sakkunnig, som kastar en blick på der plansch, hvilken åtföljer min berättelse om förbättringar å Lunds domkyrka, kan öfvertyga sig ;m sanningen häraf. Att bly blifvit ingjutet mellan basernas och skaftens nedra samt mellar kapitälernas och skaftens öfra ändar lägges mig synnerligen till last; ty blyskifvor, säges det. böra i fogarna vara tunna. Han borde likväl vesinnat, att om en sådan skifva får en hal wums tjocklek och till och med litet deröfver. kan detta ingalunda skada, emedan bly har mycket större bärighet än lös sandsten, som ä blottställd för mycken fukt. Om det skulle syckas att dessa något tjockare skifvor medtört alltför dryg kostnad, får jag i afseende härpå anmärka, att dertill ingalunda åtgått mera bly än den nuvarande ledaren af kyrkans arbeten användt till tvenne knoppar, å korets förändrade sträfpelare nemligen 614 17 C; ehuruväl sammza knoppar borde varit arbetade af sandsten. Jag bör Jemväl erinra, att om ett rymligare och således vida göre häftyg skolat för samma ändamål användas, så hade detsamma blifvit mångdubbelt dyrare än detta enkla. Då korrespondenten yttrar, att kolonrien blifvit inskjuten unde: hvalfvet. som följaktligen hvilar blott på kolonnspetsen, så röjer han en ledsam oreda. Här är, såsom jag redan anmärkt, fråga om skaftet. som med plinten och basen samt kapitälet och kransen uppbära icke blott ett utan fyra takhvalfs skiljebågar. Han säger sig med flit icke ifvit sig inpå det arkitektoniska området. Han ar likväl, såsom det tyckes, omedvetande der förirrat sig; ett förhållande, som är mindre behagligt för den, som framträder såsom en stor ordig och afgörande konstdomare i afseende på ;yggnadsverk. Men ingen sakkunnig låter missieda sig af dylika utflygter. Jag torde knappast behöfva erinra, att om takhvalfven stodo, såsom det heter, på kolonnspetsar, så skulle väl, sedan trela 17 år förflutit efter deras reparattön, någoi spår till sättning eller remna derå visa sig, hvilket ingalunda är händelsen, och golfläggningen derofvanpå skulle ej såsom nu ligga vågrät, utan en och annan sjunkning skulle derå yppat sig. Jag medgifver gerna, att korrespondenten har alldeles rätt deri, att den maskin. hvarmed hvalfven blifvit uppskrufvade, är helt enkelt ett vanligt skrufhägtyg; men innan han visar att ett dylikt blifvit för ett likadant ända mäl begagnadt, så torde det likväl få anses såsom en uppfinning, fastän densamma är ganska obetydlig och föga kostsam. Korrespondenten har isynnerhet sökt visa att. jag genom ombyggnad af några sträfpelare och spännbågar varit orsaken till den svaghet, som nyligen yppa sig å mellanskeppets takhvalf. Detta fel skulle bestå deri, att sidomurarne undertiden saknat motstöd. En brefskrifvare från Skåne har kort förut i Aftonbladet n:o 73 framkommit med samma påstående. Detta försök att påbörda mig skulden för det, som tillkommit genom hr Zettervalls behandling af mellanskeppets takhvalf, har en insändare 1 nyssnämnda tidning n:o 100 tillrättavisat enligt de up lysningar, hvilka jag meddelat i min beskrifning om kyrkan och hvilka äro sanningsenliga. Jag kan således i afseende på korrespondentens yttrande i denna fråga vara fåordig. Han påstår, att sidomurarne vid ombyggnad af sträfpelare och spännbågar icke haft tillräckligt mot stöd. Emellertid är detta föregifvande alldeles grundlöst. er aren säger i afseende på mitt tillgörande vid spännbågarnas och sträfpe larnas pabyggned Satt blott en fullkomlig bris: på praktisk duglighet, en total frånvaro af alls ingeniorsinsigter unna förklara ett sådant sät: att gå tillväga, Huru föga tillit man kan sätta till denne mans appgifter kan klarligen inses af följande. Ha yttrar nemligen, att jag reparerat S:t Petri kyrka i Malmö, och att detta är ett förtjensfull arbete. : Det är i sanning ett missöde att i er uten uppsats komma i den uppenbaraste mot sägelse med sig sjelf. Händelsen är att de svå raste bristfälligheternaå S:t Petri stora kyrk: bestodo deri, att sträfpelarne gifvit sig och all: spännbågarne sönderbrustit och nedsjunkit oc! voro med stockar understödda. -Enär de flest: af sträfpelarne blifvit der under min lednin; iståndsatta och några ombyggda samt alla fjor ton spännbågarne nedtagna och återuppförda och enär mellanskeppets östra takhvalf, hvilke: var lika vådligt som det östra i Lunds dom kyrka, blifvit iståndsatt, och ingen enda sätt ning eller remna sedan någorstädes visat sig, kan det väl ej rimligen antagas, att jag skull sakna all insigt i ett dylikt arbete i Lund, Cekkankek NTRAVDITLDTSTDE ABER Hil, min ursäkt att mitt hjerta är fullt af detta minne, och hvad mitt hjerta icke känner, det kan min hand icke skrifva. ; Vi hafva varit så kort tid ännu i vir nya bostad att jag icke har något vidare ait säga er än att miss Garths syster har tagit emot oss med den innerligaste vänlighet.