Aftonbladet – 7 augusti 1862, sida 3

hvarest jag med få undantag flera gånger hvarje arbetsdag varit vid eller i kyrkan; men att jag skulle deremot vid ett likadant företag på ett förtjenstfullt sätt betett mig i Malmö, dit jag mera sällan kunde, i anseende till dåvarande dåliga landsväg, tillstädeskomma och der jag blott kunde få timmar uppehålla mig. sAf dessa sträfpelare (hvilka nemligen blifvit under min ledning ombyggda å Lunds domkyrka) är, såsom korrespondenten säger, Brunii iörsta experiment färdigt att ombyggas, tvenne andra — nemligen korpelare — som vid besigtg befunnos till sitt inre af väta totalt förstör hafva redan af Zettervall blifvit ombyggda. 1 !ogarne af de öfriga frodas redan en växtighet.4 Korets två sträfpelare, hvilka ombyggtes för sexton år sedan, betäcktes å sina alsat-er, enär stora sandstenshällar omöjligen kunde ås, med provisoriska betäckningar af kalkstenssor. Dä dessa betäckningar efter några års örlopp visade sig opålitliga, gjorde jag derom inmälan i domkyrkorådet, men förbättringen appsköts i brist på sandstenshällar. I afseende pa den synförrättning, hvilken under min bortovaro sistlidne somrar verkställdesaf två handterkare, har jag i ett anförande till domkyrkovädets protokoll omständligen visat, att samma män, som aldrig byggt med qvadersten, föga förstått sitt uppdrag. De ha likväl ingalunda ngt, att samma sträfpelare voro till sitt inre af väta totalt förstörda. Detta förmärktes äfven vid rifningen. Några tum under kalkflisorna hade murbruket förlorat sin bindningskraft, men våde beklädnaden och kärnan voro så fasta, att jernkilar och släggor måst vid nedbrytningen litjemt användas, så att qvaderstenen mer och nåre söndersprängdes och den såkallade hallatenen derinom måst på lika sätt uppsprängas. Också upphörde pelarnes afbrytning, när man bonnit de mellersta afsatserna för att ge dessa murstöd ett belt annat utseende. Då alla af-atserna förut hade framåtlutande fall, fingo vid Jenna förändring de nedersta behålla sin förra anordning, men de mellersta och öfversta fingo sroppåsformiga betäckningar, af hvilka de förra viefvo lågspetsiga, men de sednare högspetsiga. Jag har till domkyrkorådets protokoll förklarat, att denna omskapning är rakt stridande mot kyrkans karakter, och att intet tillstånd för en idan förändring blifvit gifvet. Det säkraste eviset, att korrespondenten fastnar för en sansingslös uppgift, att dessa sträfpelare voro till sitt inre af väta totalt förstörda, är att hr Zettersåll blott ombyggt den öfversta tredjedelen af uvarje sträfpelare, och att han funnit detta murverk så fast, att han endast upptagit och åter nlagt kalkflisorna å de nedersta afsatserna, ehuru Je voro mest skadade, emedan desamma varit vlottställda för det vatten, som nedkommit från le öfra afsatserna, och ännu mera af det, som nedstörtat från utsprångets närmaste takrännor, Hr Zettervall har till domkyrkorådet inlemnat irenne särskilda projektritningar till förändrin af de sträfpelare, hvilka blifvit under min ledning uppförda för södra tornets förstärknig. Jag har till domkyrkorådets protokoll ådagalagt det samma sträfpelare ej allenast skulle på före: slagna sätt bli svagare uten rent af stilvidriga, hvadan dessa nyheter enhälligt förkastades. Det låter häraf förklara sig, hvarföre det säges, att sträfpelarne äro nu färdiga att ombyggas. Då korrespondenten yttrar att i sträfpelarnes fogar rodas en rik växtlighet, så öfverträffar han sig sjelf i den oförsyntaste dikt. Det väcker förvåning att någon djerfves framkomma med uppifter, som hundratals menniskor kunna dagligen se vara alldeles osanna. Vidare, säger orrespondenten, har Brunius ombyggt den södra korsflygelns gafvel och hvalf (1856-1859), hvilket arbete kostat närmare 110,000 rdr rmt utom rörarbetena. Här har redan murbruket på de Aesta ställena fallit ur fogarne, och vattnet sipprar långsåt och genom de gapande fogöppninrne. Korrespondenten visar sig i denna korta amställning ej allenast vara i hög grad osanntärdig, utan derjemte rent af enfaldig. Jag skall söka att i möjligaste korthet redogöra för denna min mening. Den, som har något begrepp om murverks sammanhållning, könner nogsamt att ulldeles nya murar af bästa beskaffenhet ej kunna vå vanligt sätt förenas med mycket gamia, som iörlorat sin fasthet. Den nya gafvelmuren har 48 fots bredd och med de nya grumdvalarne till röstets spets 97 fots höjd, och denna skali icke blott upprättbålla sin egen tyngdmassa, utan äfven motstå den ofantliga påtryckningen af ett taknvalf, som har 40 fots spännvidd i hvarje sida. Detta ovanligt stora takhvalfs kantoch korsbågar väga tillsammans 2367 lispund finhuggen sandsten, och kuporna innehålla 17,500 vanlig :egelsten. Ho låter väl vid någon eftertanka mbilla sig, att sedan ej den ringaste sättning eller spricka efter tre års cop yppat sig på södra korsflygelns murar och takhvalf, detta murverk är så ytterst eländigt som korrespondenten uppger. Man skall i sanning sakna allt begrepp om murverk, om man sätter något förroende till hans yttrande. Det tyckes verkligen, som min vedersakare följer ett gammalt ordspråk: calumniare audacter, tamen aliqvid heeret. (Forts. följer.)