Aftonbladet – 7 augusti 1862, sida 3

(Insändt.) Ännu några ord i Hallinska och Ljungbergska målen. Hvarje sann vän af det religiösa lifvets rämjande i allmänhet och särskildt af det svenska kyrkosemfundets fria, förnuftsenliga utveckling har utan tvifvel med liflipt invesse följt ej blott den juridiska behandgen af dessa mål, utan ock den teologiska trid, som deraf framkallats i åtskilliga af åra tidningar, såframt annars den dervid remhållna meniogsskiljaktigheten förtjenar amn af en strid 1 egentlig mening. Ty för nöjligheten af en strid mellan åsigter eller inkesätt rörende ett visst ämne fordras, enigt gammal, väl känd regel, af begge stridörande parterna såsom oundgävgligt vilkor käl och bevis, för att dermed både styrka in egen åsigts riktighet och vederlägga mottåndaren. Stöder man sig icke på skäl och cvis, eller begagnar man andra vederläggingsmedel, t. ex. auktöritetstvång, då har nsn.i och med detsamma medgifvit, att allt örnuftigt resonnemang öfver ämnet är omöjigt, eller med andra ord att ämnet icke arsår menniskan såsom tänkande och förnuf. ig varelse. Att nu i den ifrågavarande striSa