Aftonbladet – 6 augusti 1862, sida 3

med undantag af Stockholm och 7200 rår rmt för kommissionslandtmätare samt deras enkor och barn. Detta skulle endast utgöra årligt understöd till hvad vederbörande borde sjelfva erlägga. Rikets åren 1850 och 1851 församlade ständer förklarade, uti en underdånig skrifvelse, jön icke kunna bifalla Kongl. Maj:ts till dem aflåtna nådiga proposition om utbetalning af de anvisade medlen på en gång för åren 1848— 1851. Anslaget ställdes till Kongl. Maj:ts nådiga disposition fortfarande under vilkor, att detsam ma icke skulle beräknas och vidtagas förr än från och med det år, hvarunder meranämnda särskilda pensionsinrättning af Kongl. Maj:t förklarades vara i det skick, att densamma ansåges kunna, utan behof af vidare statsanslag än det då beviljade, uppfylla de med inrättningen åsyftade ändamål. Derom underrättades öfverdirektören vid landtmäteriet genom nådigt bref af den 15 Okt. 1852, hvilket derjemte anbefaller honom att till K. Maj:t inkomma med underdånigt yttrande om hvilka åtgärder lämpligen måtte kunna, under iakttagande af de utaf rikets ständer för det beviljade anslagets utgående fästade vilkor, vidtagas för ifrågavarande pensionsanstalters bringande till verkstälighet, i hvad som rörde kommis:andtmätarne jemte deras enkor och barn. Huru denna föreskrift fullgjordes, derom finnes fullkomligaste upplysning i Kongl. Majts nådiga bref till bemälde öfverdirektör af den 1 Mars 1856. Och alldenstund man med skäl intresserar sig för att få utredt, hvarföre 72,000 r, eller årliga anslaget för sednast förflutna o år, för kommissionslandtmätarne samt deras enkor och barn gått förlorade, så torde sistnämnda, från finansdepartementet sannolikt expedierade Kongl. bref, som icke blifvit landtnätarne, hvars rätt det angår, af öfverdirektö: ren, som ske bort, delgifvet, böra offentliggöras, så mycket heilre som de deri änyo meddelade nådiga föreskrifterna bort ligga fill grund för ytterligare åtgärder i den behjertansvärda angeiägenheten. —a.