Aftonbladet – 6 augusti 1862, sida 3

honom resa, så sätter han sig i ett hörn och gråter. Om jag befaller : honom det. så skall han säga ja, och bedraga mig. Går jag ännu ett steg längre och följer ho nom sjelf, tills jag med mina egna ögon har sett honom gå ombord, så skall han smyga sig i lotsbåten och i hemlighet krypa tillbaka till dig. Det är så hans natur. Nej! sade Magdalen. Det är alldeles icke hans natur, det är af kärlek till mig.t Gif det hvad namn du vill4, svarade mr Clare. Skridfä eller äskare — i hvilkendera egenskapen som helst är han för hal för mina fingrar att hålla fast. Om jag också stänger dörren, så skall det inte hindra honom från att komma tillbaka; men stänger du den, så gör han det icke. Har du mod att göra det? Ar du honom nog til:gifven för att ej vilja stå i vägen för hans lycka?4 Till gifven? Jag skulle vilja dö för ho ! Vill du skicka af honom till Kina? Hon suckade djupt. Haf litet misskund med migt, sade -hon. Jag har förlorat min far, jag har förlorat min mor, förlorat min förmögenhet — och nu skall jag äfven förlora Frank. Jag vet att ni icke kan med fruntimmer, men försök ändå att hysa en skymt af deltagande för mig. Jag vill icke säga att ej resan till Kina kan blifva fördelaktig för honom; jag säger bara att det är hårdt — mycket, mycket hårdt emot mig. Mr Clare hade varit döf för hennes häftighet, kall vid hennes smekningar, blind för hennes tårar; men under filosofiens hårda ekal hade han .dock ett hjerta — och det rördes vid dessa tröstlösa ord; detlyssnade till denna rörande klagan. Jag nekar icke till att ditt öde är hårdt, sade han. Jag önskar ej att göra det ännu hårdare: ji ber .dig blott för Franks skull göra hva on sjelf ej har kraft till. Det är ej ditt fel och icke heller mitt — men det är icke dess, mindre en sanning, att den