Aftonbladet – 6 augusti 1862, sida 3

en utarmad stackare till Frank och draga honom med mig i elände. Hon steg hai upp, gick några steg framåt mr Clare och stannade tvärt midt på golfvet.. Hennes armar föllo maktlösa ned åt sidorna och hön utbrast i gråt. Han skall resa, sade hon — Som också mitt hjerta skulle brista dervid, så skall jag säga honom i morgon att vi måste taga farväl ar hvarandra!X Mr Clare gick med raska steg emot henne och räckte henne sin hand. Jag skall hjelpa dig, sade han. Frank skall få veta hvart enda ord som vi sagt till hvarann. Då han i morgon kommer så skall han på förhand veta att han är här för att säga farväl.X Hon slöt hans hand i båda sina — tvekade ett ögenblick — såg på honom — och tryckte den till sitt bröst. Får jag bedja er om en sak innan ni gär? X sade hon blygt. Han försökte att draga sin hand ur hennes, men hon insåg sin fördel och höll den fast. Om en lycklig förändring skulle inträffa? fortfor hon. Om jag skulle komma till Frank, såsom min far sade att jag skulle komma till honom .. ? Innan hon hade hunnit fullborda sin fråga, gjorde mr Clare äanu ett försök, och drog undan sin hand. Som din far sade att du skulle komma till honom?4 upprepade han och betraktads henne forekände. Ja4, svarade hon. Det händer understundom besynnerliga saker. Om något besynnerligt skulle hända mig, vill ni då tiltå:a rank att komma åter före de fem årens slut? Hvad kunde hon mena? Hade hon ett vansinnigt hopp att kunna beveka Michael Vanstone? Mr Clare kunde icke på annat sätt tolka hennes ord till honom. Hade hon ttrat: detta i början af samtalet, så skulle hari skohlöst hafva skingrat hennes villfarelse. Nu vid slutet af detta samtal lät han henne medlidsamt förblifva deri. Du hoppas på en en sade han; smen om det kan uppehålla ditt mod, så gå