Aftonbladet – 31 juli 1862, sida 2

hans bror, så måste han kasta sina blicka till ända för trettio år sedan. Säkert måst en så lång tid mildra intrycken i hvarje men niskas sinne. Säkert skall hans vetskap on de upprörande förhållanden, som han ha att tacka för dessa penningar, beveka honom om ingentiog annat kan förmå göra det. Jag vill bjuda till att tänka som ni, mi Pendril; jag vill försöka att hoppas det bä sta. Skola vi behöfva stanna länge i oviss het, innan saken är afgjord och afgörande blir oss bekant? Det tror jag icke: Det enda dröjsmålei på min sida skall vara föranledt af nödvän digheten att upptäcka den plats på konti nenoten, der Michael Vanstone nu vistas. Jag tror mig veta en utväg att med framgång segra öfver denna svårighet, och sammö stund som jag kommer till London skal denna utväg blifva anlitad. Han fattade sin hatt och återvände derpå ännu en gång till bordet, der fadrens sista bref och det värdelösa testamentet ännu lågo bredvid hvarandra. Efter ett ögon: blicks besinning lade han båda i miss Garths hand. Å Detta kan bistå er att meddela de värnlösa systrarne den bittra sanningen, sade han på sitt stilla, saktmodiga vis. ; De skola sjelfva se huru deras far tänkte på dem i sitt testamente, de skola läsa hans bref till mig; det sista bref som ban någonsin skref; Låt dessa bevis säga dem att hufvudsakliga ämnet för deras fars tankar under hela hans lefnad var att godtgöra sina barn. De skola måhända en gång tänka med miss nöje på sin härkomst, sade han till mig, då jag uppsatte detta, nu värdelösa testamente, men de skola aldrig tänka med missnöje på mig. Jag skall aldrig göra dem emot i någonting; de skola ej ega en sorg, som jag fade kunnat skydda dem för, eller en önskan, som jag icke skall uppfylla. Han bad mig taga in dessa ord i testamentet på det att de skulle tala för honom, då den sanning, som han under sin lifstid hade dolt