Aftonbladet – 28 juli 1862, sida 3

Man svarade obetingadt ja på frågans förra del och ingen diskussion förekom, då man förmodligen, och med skäl, ansåg ämnet redan utdebatteradt vid behandlingen af föregående fråga. 4 Nästa fråga lydde: Hvilken erfarenhet har man rörande användande af säd, oljkakor eller annat kraftfoder för boskapen, och är i allmänhet dess utfodring bättre nu än för några år tillbaka samt huru bör densamma ställas för att blifva fullt ändamåls. enlig ? 1 öfverläggningen deltogo professor Arrhenius, la: dskamreraren Södermark, kapten Berg, direktör Hoffman-Bang, lektor Forsell, major Edman och kongl. sekreteraren Nathhorst. Det anfördes hufvudsakligen att af rapskakor ej för stor qvantitet finge ta as, så framt icke mjölken och produkterna af densamma skulle erhålla bismak; att erfarenheten gifvit vid handen, att benmjöl, som af kreaturen med begärlighetförtärdes, vore elt godt medel mot benskörhet, samt äfvenledes, att man borde tillse, att ej senay varit blandadt i detrapsfrö hvaraf rapskakorna blifvit tillverkade, enär derat förorsakades ögoninflammation hos får och kastning hos kor. Linoljekakor, såsom ej utsatta för denna olägenhet. vore i allmänhet att föredraga, hvarjemte rekommenderades den i England använda metoden att gifva kreaturen sjelfva linfröet. Slutligen anmärktes att bruket af kraftfoder på sina ställen ej medfört goda resultater, derföre att man tvärt öfvergått till dess begagnande utan lämplig blandning med annat foder. Man antog slutligen följande resolution : Boskapens utfodring med säd, oljekakor och annat kraftfoder har, då det användts i rätta blandningsförhållanden, visat goda resultater; och utfodringen af ladugårdarne är nu i allmänhet bättre än fordom, ehuru mycket ännu härutinnan återstår att önska, särdeles hvad angår allmogens hushållning. Programme:is 18:de fråga: I hvilken eller hvilka af rikets provinser befinner sig hästafveln på en sådan ståndpunkt att den icke allenast för eget utan äfven för andra orters behof kan erbjuda en för landtbruket passande hästrace, och hvad hafva resultaterna vatit af de åtgärder staten eller enskilda föreningar härutinnan vidtagit ? iöranledde en öfverläggning, hvilken öppnades af lektor Forsell, som yttrade den åsigt att helsingeracen erbjöd de bästa egenskaperna för en i Sverge passande hästrace, hvarföre talaren ansåg åtgärder böra vidtagas från statens sida för ett systematiskt Parade af belsingehästar. Då grefve 5. Sparre anmärkte, att äfven westgötahästarne voro ganska goda, vidhöll hr Fersell helsingehästens företräden till och med framför de större utländska racerna, såsom t. ex. Percheron. Pastor Wulf omförmälde det slöseri som egde rum i Skåne derutinnan att allmogen hölle två gånger så mycket hästar som den behöfde. Klagade derjemte öfver de vexlande principer som tillämpades vid Flyinge stuteri. — Landskamrer Södermark vitsordade helsingehästens företräden och omförmälde med hvilken sorgfällighet man går tillvägai Angermanland vid föls uppdragande. — Slutligen instämde äfven prof. Arrhenius i berömmet öfver helsingehästen. Då derefter af ordföranden grefve Sparre proposition framställdes derom, att mötet skulle besluta en skrifvelse till K. M. med anhållan om uppmärksamhets fästande på hästafveln i landet, med särskildt afseende på de norrländska racerna, så anmärktes deremot, att under diskussionen alldeles ingenting talats om de norrländska? racerna, hvilket vore något ganska obestämdt då i Norrland funnes flera mer och mindre goda racer, utan hade fråga varit uteslutande om helsingeracen, och hade det varit just den som man velat rekommendera. Icke destomindre förnyades framställningen om de norrländska racerna, och då BET röster härpå svarade ja, andra nej och klubban föll under förklaring af ordföranden att propositionen blifvit med ja besvarad, så blef alltså mötets opinionsyttring till förmån för de norrländska racerna. Redogörelsen för diskussionen ger emellertid vid handen buru Beslutet rätteligen bör uppfattas. å man derpå öfvergick till den 19:de frågan: Hvad erfarenhet har man på de sednare åren vunnit af de från England införskrifna olika fårracer och deras inverkan på de inhemska efter skedd korsning och hafva Cotswolds-djuren visat sig för våra förhållanden lämpliga? meddelade åtskilliga talare den erfarenhet hvar och en haft tillfälle göra eller iakttaga 1 sin ort, men något bestämdt resultat framgick icke af öfverläggningen i denna punkt. Nästa fråga sporde: Månne ej åtgärder böra vidtagas, hvarigenom mera allmänt gagn kan beredas är statens stuterier, stamholländerier och stamschäferier? Man diskuterade särskildt hvardera af de tre punkter, i hvilka denna fråga sönderföll ;eh resultatet blef, att mötet icke fattade något beslut i afseende på stuterierna och -tamholländerierna (särdeles som i afseende på de sistnämnda ett beslut redan blifvit af mötet fattadt); men deremot på professor Arrhenii förslag beslöt en framställning om isrättande af nya stamschäferier, uppställda hos enskilda, som förbunde sig att efterhand återbetala kostnaden till staten. Det vigtigaste som förekom under debatten var för öfrigt den opinionsyitring, som derunder afgafs för inrättande af en landtibruksminister. Frågan väcktes först at kongl. sekreteraren Nalhborst; som framhöll olägenheterna af en saknad koncentration i anAR RAR fe AR RR RR RN IR ER