I få ord sade mr Pendril: De foro till London för att låta viga sig. Under det han: sade detta, lade han ett papper på bordet. Det var de aflidna föräldrarnas vigselattest och var dateradt ?den tjugonde Mars adertonhundrafyratiosex, Miss Garth satt stum ochorörlig. Attesten låg framför henne utan att hon varseblef den. Hon satt med blicken fästad på juristens ansigte och med förvifrade tarkar och döfvade sinnen. Han såg att allt hans bemödande att förbereda henne på den pinsamma underrättelsen hade varit fruktlöst; han insåg huru högst nödvändigt det ver att åter väcka henne till besinning och upprepade med klar och tydlig röst de olyckliga orden: De foro till London för att låta viga sigX, sade han. SFörsök att återhemta er; bjud till att klart fatta detta enkla faktum; förklaringen skall komma sedermera. , Miss Garth, jag uttalar den bedröfliga sanningen! På våren detta år lemnade de sitt hem; de vistades två veckor i London i den stränfr enslighet; efter denna tids förlopp lefvo de vigda. Detta är en kopia af vigselattesten, som jag erhöll förliden måndag. Läs sjelf datum — fredagen den tjugonde Mars, — Mars månad detta år. Då han pekade på attesten, hördes åter den sakta susningen af vinden ibland buskarna nedanför fönstret, som nyss hade skrämt miss Garth. Han hörde det sjelf denna gång och vände sig åt fönstret för att låta vinden svalka sitt ansigte. Men ingen svalka kom, ej ett enda luftdrag,som han var i stånd att känna, smög sig in i rummet. (Forts. följer.)