Aftonbladet – 24 juli 1862, sida 3

ej skulle meddelas de unga förrän vid pröf. voårets slut — och ehuru, då så var, mr Clare ej hade något att säga Frank, som ej Magdalen på ett vida angenämare sät kunde -hafva meddelat honom — så var icke destomindre filosofen ganska besluten att sjelf underrätta sin son om den faderliga eftergift, hvarigenom han blifvit räddad från den kinesiska förvisningen. Följden blef en hastig befallning att komma hem, hvilken föreföll Magdalen högst olämplig, men som ingalunda tycktes förvåna Frank: Hans sonliga erfarenhet genomskådade ganska lätt mr Clares bevekelsegrunder: Då min far är vid godt lynneX, sade han missnöjd, Sså tycker han om att gräla på mig för min lyeka. Detta budskap betyder att han nu ämnar gräla på mig. Gå inte hemt4, tillstyrkte Magdalen. Det måste jag göras, svarade Frank. cAnnars:slipper jag aldrig höra talas derom. Nu har han laddadt och fängkrutet på, och längtar efter att låta skottet smälla. Första gången han lät det gå af var då ingeniören tog mig; andra gången han lät det gå af var då handelshuset tog mig, och nu tänker han för tredje gången låta det gå af för att du har tagit mig. Vore det ej för din skull, så skulle jag önska att jag aldrig vore född. Ja, din far har varit vänlig. mot mig, det det jag väl — och bade ej han varit, så skulle jag hafva fått resa till Kina. Jag vet nog att jag står i stor förbindelse hos honom. Naturligtvis hafva vi ingen rättighet att fordra någonting annat — men visst är det bra häårdt att låta oss vänta ett helt år, tycker du ej det?4 Magdalen tillslöt hans un medelst ett summariskt förf.rande, som äfven Frank tacksamt underkastade sig, Och på samme gång glömde hön icke att tolka hanå miss.