Aftonbladet – 24 juli 1862, sida 3

en bland våra vigtigaste framtidsfrågor. Och likväl .— huru oförsvarligt försammar ejtde enskilde, till och med föräldrarna sjelfva, att personligt deltaga i frågans lösning. Vi hafva anfört exempel på enskilde, som visat sig väckta af tidens allvarliga röster och somsålunda visat sig beredvillige till stora uppoffringar för den framfidsfrågans lösning. Men huru ojemförligt många fiera exempel skulle ej kunna antöras på motsatsen, på enskilde mäktige, som kunna offra tusentals riksdaler på granna middagar, eller för att hålla oss till deras goda sigor på fattigvården, på enskild välgörenhet, men som låta skolmästarne arbeta för 2 å 300 rdr om året, icke besinnande att hvad han uppoffrar på fattigvården ofta är en ofruktbar penning, är som gödsel åt ogräs, så framt icke skolan sättes i det skick, att okunnighet, oordentlighet, sedeslöshet och alla de missförhållanden som ligga till crund för hjelplöshet och fattigdom, genom en rätt ordnad och rätt bedrifven skola, såväl vid hemmet som i den lagstadgade skolan blifva motarbetade. Och alltså — vi glädja oss öfver hvarje nytt drag ilagstiftningen, som befordrar skolan; men vi anse oss böra uttala vår fruktun, att lagstiftningens åtgärder skola föga uträtta, så framt icke den enskilde hvar och en på sin plats personligen medverkar för hemundervisningens och skolans inbördes förbättring. Alla dessa hundratals lyckligare lottade husmödrar, för att ännu en gång återkomma till dem, hvilka i själ och hjerta vilja sina underhafvandes väl — hvilken högre och ädlare uppgift kunna de väl göra till sin än hemundervisningen, i folkskolan, arbetsskolans befrämjande! Hvar och en af dem kan blifva sin kommuns goda genius. Pianot och tapisseribågen, förtjena dessa väl en plats framför barnauppfostran och barnaundervisningen? Hvilken musik borde vara dem kärare, betydelsefullare än framtidsmusiken i skolan? ... Hvilket arbete borde vara dem mera glädjande än befordrandet af skotans arbete, af arbetsskolans arbete? Man skall medgifva allt detta; men man skall sluta med att förklara, att ingenting annat kunnat och kan göras än hvad som vjorts och göres, d. v. s. att staten endast baft och har att efter förmåga söka förbättra det allmänna skolväsendet. Undervisningstrågan, skall man säga, är äfven en ekonomisk fråga. Hela ett folks lif och rörelse beror på dess ekonomi. Öfverallt der det ekonomiska tillståndet är godt, der blir lif äfven i de högsta frågorna. Detta bevisas nf vissa länders ocb folks historia samt af de lokala förhållandena inom de särskilda :änderna, Låt Sverge vinna en allmännare ekonomisk förkofran, och det skall bli väl beställdt äfven. med dess undervisningsväsende, skolans så väl som hemmets. Sannt. Men de olika folken ha olika gry. Hos det ena folket är den enskildes medve:ande och utöfning af sina rättigheter och skyldigheter starkare, verksammare, lifligare än hos det andra. I allmänhet har man an: sagit att de germaniska folken i detta hänseende stå högt, högre än andra folkstammar. Och Sverges folk hör till den germaniska stammen. Men kunna wi svenskar med godt samvete lägga handen på hjertat och förklara oss sjelfva i detta lingkende hafva besinnat hvad vår frid tillhörer och derefter rättat vårt bandlingssätt? Har dock cke, hittills åtminstone, beskyllningen mot bes att vi äro nordens fransmän, d. v. 8., det här ifrågavarande hänseendet, att den enskilde i en sådan sak kastat nog mycket at sina skyldigheter på staten, och å andra silån varit hog mycket efterlåten i fråga om sina rättmätiga rättigheter, haft allt för mycken grund? ... Och har icke staten å sin sida, under det att t. ex: den ekonomiska lag tiftningen varit hämmande och förgväfvande, senom en mängd orättvisa och oförståndiga orivilegier och stadganden, varit al!tför eferlåten i vissa stora vigtiga frågor? ... Har icke med ett ord en viss slappbet gjort sig sällande i vårt allmänna lif, samt statens ch den enskildes samverkan på grund deraf varit alltför ringa? ... Hafva viicke nog mycset stoltserat öfver våra minnen, under det utt vi låtit det närvarande nog mycket gå vind för våg? ... Hafva icke de särskilda :amhällsklasserna lefvat och verkat nog myccet skilda från hvarandra, och fosterlandet iog mycket fått lida på det isoleringssyste net? ... ! Allt frågor... dem hvar och en eger att fter sitt samvete och sitt nationalmedveande för sig besvara. Men, hur det är må hafva varit, den dag om gryr, gryr med glada utsigter och föroppningar. Den nya kommunalstadgan hänyder uppå att krafter, som länge slumrat eler åtminstone icke kunnat komma till gewombrott och verksamhet, äro i liflig rörelse tt alltmer göra en nation af Sverges folk ned fri samverkan mellan alla samhällsklaser. Det i femtio ir afhandlade repte entationsförslaget kan icke anpat än snart å en lycklig lösbing i den riktning som 5 väl den allmänna europeiskabildningen som: våra egna i grunden monarkiskt-demokratika förhållanden anvisa. Den ekonomiska agstiftningen frigör sig med hvarje dag från illa de okristliga, orättvisa och onödiga vängsstadgar, som så länge qväft vår föreagsamhetsoch verksamhetsanda. Skollägtningen visar allt mer att vårt folk bör at inse, att det icke är nog med ett fåtal: ärdom, utan att allas bildning och upplysNing äfven och framförallt måste tillgodo08 0. 8. V.