Aftonbladet – 24 juli 1862, sida 3

Akta brefvet väl, Norah. Middagen behöf ver ej dröja för min skull; hinner jag ej komma tillbaka med bantåget, så skall ja låna mig en gigg och fara hem på det viset. Just då han tog sin hatt kom Magdalen in genom porten efter sitt samtal med Frank. Faderns brådskande sätt ådrog sig hennes uppmärksamhet, och hon rågade honom hvart han ämnade sig. Till Grailsea4, svarademr Vanstone. Din affär har kommit i vägen för min, miss Magdalen — och. min får nu vika undan.4 Han sade dessa ord på sitt gamla, frimodiga och glada sätt, och lemnade dem med den för honom egna svängen af sin starka promenadkäpp. Min affär! sade Magdalen. Jag trodde alt min affär redan var uppgjord. Miss Garth pekade med en betydelsefull min på brefvet i Norabs hand. Affären angår vå derom är ej något tvifyel, sade bon. Mr Pendril kommer i morgon och mr Vanstone synes vara i hög gradfrig för saken. Således hafva vi redan lägen och dess åtföljande besvärligheter. Guvernanter, som titta in genompaviljonsdörrar, äro icke de enda hinder för den trogna kärleken. Pergament är understundom äfven ett hinder. Jag hoppas att du skall finna det lika böjligt som jag är det — må du lyckligt segra deröfver! Kom, Norahl! Miss Garths andra pil träffade lika litet som den första. Magdalen hade återvändt in i huset litet förttetad; hennes samtal med Frank hade nemligen blifvit åfbrutet af en budbärare från mr Clare, skickad för att anmoda sonen att genast gå till sin far. Ehuru det under det förtroliga samtalet denna förmiddag mellan mr Vanstone och mr Clare hade blifvit öfverenskommet att de frågor, som varit under ötverläggning,