Aftonbladet – 24 juli 1862, sida 2

e få köpa de redskap de behöfva hvarhelst e fiona dem bäst och billigast, atan att etungas af några skyddstullar. Också önkar landtbruksakademien att åkerbruksredkap må blifva fullkomligt tullfria. — Statsådet Weern upplyste huruledes Skaraborgs äns hushållnings-ällskap fortfarande, såsom uder någon tid tillförene, från utlandet inörskrifver modellredskap, om hvilka kännelIomen sedan spriddes jemte sjelfva redskajen, hvilken afyttras på auktion och går ut orten att praktiskt användas. Hr Weern unsåg mötet böra uttrycka den åsigt att vira rersstäder ganska väl följt med sin tid, men innu icke tillegnat sig allt. Grefve De la 3ardie, liksom öfriga talare, framhöll vigen af att följa med förbättringar och uppinniogar och trodde kännedomen om dem unua med framgång spridas genom permawenta expositioner, hvilka alltså vore att illstyrka. Han upplyste tillika, att Malmöus tJäns . hushållningssällskap införskrifvit edskapsmodeller fråa England till ett värde ve 10,000 rdr. Konglsekreteraren Na:hhorst insåg att, om våra verkstäder icke ännu motsvarade behofvöt, skulle de otvitvelaktigt komma att göra det. Förenade sig iyrkandet om permanenta expositioner samt upplyste slutligen att landtbruksakademien främjat kännedömen om utländska uppfinningar oenom att till fabrikanter utlåna införskrifna redskap såsom modeller. De derigenom föranledda tillverkniegarne täflade måhända ej i elegans med de utländska, men gåfve dem icke efter i praktisk användbarhet. Åtskilliga förslag till resolutioner medanledning af denna punkt framställdes, men stannade man till sist vid det beslut att hänvisa till den förda debatten såsom uttryck af de vid mötet tillkännagilna meningar i ämnet. Man synes vara fullt berättigad att af den förda diskussionen draga den konklusion, att om verkligen några skyddstullssträfvanden föranledt denna frågas framställande, så rönte de ingalunda någon upp: muntran från mötets sida. Programmets femte fråga lydde sålunda? Hvilka föremål äro företrädesvis förtjenta att af hushållningssällskaperna uppmuntras, och huru bör dervid förfaras på det att nämnde sällskapers, på sednare tider betydligt ökade tillgångar må bära så rika. frukter som möjligt? Öfverläggningen om denna punkt var en bland de mest glädjande företeelserna vid mötet. Det uppgafs af flere talare en mängd ämnen gåsom lämpliga föremål för hushållssällskapernas verksamhet. Men grundtonen i de flestes yttranden var att hufvudföremålet för nämnde sällskapers verksamhet borde vara spridandet af upplysning, ar kunskap: Denna sträng. anslogs. först af pastor Wulff från Skåne, som kfligt förordade hvad han kallade bondehögskolör, ett slags läroanstalter som han ansåg böra mottaga elever vid omkring 17 års ålder — d. v. 8. den ålder då allmogens söner ännu kunna hafva någon tid öfrig att egna åtinhemtande af kunskaper — och derde skulle inläras i landtmannagöromål, men tillika ej försumma boklig undervisning, lämpad efter deras underbyggnad. Der borde äfven finnas en särskild klass för undervisning ijordbruk åt folkskollärare. Det funnes i hr Wulffs tanke en stor brist i vårt nuvarande undervisningssystem för allmogen, bestående deri att man ej sörjde för undervisning åt allmogen i det hvarat den skall lefva. — Professor Arrhenius, som erinrade att hushållssällskaperna blifvit satta i stånd, genom de medel som numera stodo till deras förfogande, att verka mera än tiliförene och uttryckte den önskan att de måite fortfarande få behålla dessa medel, utkastade en bild af den verksamhet, som. han under sådan förutsättning ansåg hushållsällskaperna böra utveckla. Äfven han aånsåg att spridandet af upplysning vore en vigtig och värdig uppgift för sällskaperna och att de derföre med mer uppmärksamhet än hittills borde följa folkskolorna samt fullgöra skyldigheten att förse dem med. planteringsland 0: 8 v.; men dessutom borde de verka i samma riktnivg genom utdelning af folkskrifter (såsom äfven hr Wulff önskati, genomuppmuntrande af sockenblioteker, genom årliga kretsmöten med prisutdelningar för slöjdalster, åkerbruksredskap och kreatur; de borde befrämja en bättre skogshushållning genom att anskaffa skogsmän, som meddelade undervisning om skogens rätta vård, utdela premier för odlingsflit, men icke blott för dem som nyodlat, utan för dem som odlat väl den jord som de bruka, för dem som indelat sin jord i ett lämpligt cirkulationsbruk och vinnlagt sig om odling af foderväxter; befrämja en förbätträd afdikning genom anställände af dikningsmästare samt utdelning af rör i förskott på de priser, som skulle tillerkännas landtmännen för en god afdikning; uppmuntra uppförandet af passande byggnader och motverka det skadliga raseriet som råder på landsbygden : att appföra en särskild byggnad för hvart särskildt ändamål, 0. s. .v. — Hr Hedlund understödde varmt önskandet att hushällssällskaperna böra verka för upplysningen, men trodde detta lämpligast ske derigenom att de egna all möjlig uppmärksamhet åt folkskolan och sörja för att der, synnerligast i de högre folkskolorna, upptagas praktiska läroämnen — undervisning, efter hvarje orts I särskilta behof, i fiske, i: bergsbruk, i åkerbruk. Det vore visserligen kommunernas pligt att sörja för folkskolorna, och denna pligt villle hr Hedlund ingalunda att husbållssällskaperna skulle befria dem ifrån, men för de praktiska läroämnen, som talaren antydt, behöfdes materiella hjelpmedel, för Du skrämde mig, pappa, sade hon. Du var dig så olik. Jag skall åter vara mig lik i morgon, mitt barn. Jag är litet upprörd i dag.