Aftonbladet – 24 juli 1862, sida 2

Bref om tionde allmänna landtbruksmötet. V. (Från Aftonbladets korrespondent.) Vid fortsättningen af den i ett föregående bref började sammanfattade öfversigten af landtbruksmötets förhandlingar, torde man kunna lemna åsido den tidsföljd i hvilken mötet och sektionerna företogo frågorna till behandling, hvarpå naturligtvis icke ligger någon vigt, då redogörelserna icke afgifvas dag för dag efter hand som öfverläggningarne fortgå: Vi följa hetlre den ordning hvari frågorna förekommo i programmet, och fortsätta derföre till en början redogörelsen för behandlingen af de ärender, som företogos i de allmänna sammankomsterna, der mötets ordförande, landshötdingen Oldevig preside rade. Den fjerde bland frågorna i allmänna ämnen sporde: Motsvara våra verkstäder för tillverkning af maskiner och redskap för åkerbrukets behof den ständigt stigande efterfrågan och kunna dessa i afseende på tillverkningar af lokomobiler och andra dyrbarare maskiner täfla med de utländska fabrikaterna? Ötverläggningen härom öppnades af magister Hedlund, som framhöll vigten af oalbruten beröring med utlandet, på det al! svenska: fabrikanter och svenska jordbrukare må blifva i tillfälle att erhålla känne: dom om de nya konstruktioner, som i utiandet uppfinnasoch komma i bruk. H Hedlund upplyste derjemte om det sätt, hvarpå han utfört ett uppdrag att för Göteborgs hushållningssällskaps räkning vid Londonutställningen inköpa några maskiner och redskap, omförmälande ban dervid i förbigående, såsom bevis på den opinion som i utlandet är rådande om de svenska tillverk ningarnes värde och framför allt prisbillighet, att då han tillsport en engelsk fabrikan! huruvida denne ej ville skicka profver a! sina tillverkningar ti!l mötet i Carlstad, hade fabrikanten svarat att han ingalunda hade lust att änderkasta sig de kostnader och den risk, som voro förbundna med en sådan sändning, endast för att bereda svenskarne nöjet att eftergöra hans titlverkningar till hälften at det pris, hvartill de kunde åstad kommas i England. Då det af hr Hedlunds yttrande tycktes såsom befarade han att dev underförstådda afsigten med denna frågas uppställande, sådan han förelåg, hade, varit att få ett svar, som skulle kunna användas till stöd för skyddstuilsträfvanden, så tog äfven prof. Arrhenius frågan i betraktande ur denna synpunkt och anmärkte, på sammz gång han likaledes framhöll vigten af e oafbruten tillgång på modeller för att följs uppfinningarne och utvecklingen i andra länder, att något skydd för tillverkningen ai landtbruksredskaper så mycket mindre bor de ifrågakomma, som jordbruket ej har nå göt skydd och dess idkare följaktligen borHennes far såg på henne med ett hastigt uttryck af stränghet, så alldeles ny i hela hennes erfarenhet at honom, att hon studsade tillbaka, gripen af: en verklig förfäran. cMagdalent, sade han, närhelst du åter må tala om min gamle vän och granne, så lägg väl på minnet hvad jag nu vill säga dig. Mr OClare har satt mig i.en sådan förbindelse till sig, att jag med tacksamhet skall komma ihåg den så länge jag lefver. Han tystnade hastigt, sedan han sagt dessa minnesvärda ord. Då han fann att han hade gjort henne ledsen, förmåddes han genast af sin naturliga godhet att mildra den vifna tillrättävisningen och att göra ett slut på den ovisshet, hvaraf hon synbart led. Gif mig en kyss, mitt älskade barn, fortfor han, så skall jag i utbyte derför be rätta dig att mr Clare har sagt — ja. Hon försökte att tacka honom, men den häftiga glädjen. var för stor. Hon kunde endast under tystnad linda sina armar kring ans hals. Han kände hur hon darrade från ufvud till fot och sade några ord för att ugna henne. Då Snap fick höra den förindrade tonen i sin Herres röst, lyfte han iter djerft sin svans, som förut hade. varit sänkt mot marken, och hans lungor prötvale försigtigt hvad han skulle kanna våga senom ett -kort skällande på försök. Hunlens väl beräknåde påstående att åter blifra insatt i sina gamla rättigheter, Var det ;fbrott som mest af alla var lämpligt att utergifva Magdalen lugn. Hon tog upp den illa raggiga gräfsvinshunden i sina armar ;ch kysste honom dernäst. Liflla, käre Snäp!4 utropade hon, du är lästan lika glad som jag sjelf.? Hon vände sig åter fill fadern med en STELT EN TT a vagt Il LON SE i