Aftonbladet – 24 juli 1862, sida 2

Du skrämde mig, pappa, sade hon. Du var dig så olik. Jag skall åter vara mig lik i morgon, mitt barn. Jag är litet upprörd i dag. Ej för min skull?? Nej, nej. För någontiog som du har hört hos mr Clare? (Ja — men ingenting som du belöfver orda dig öfver; allt blir nog: brai morgon igen. Låt mig hu gå, mitt kära barn; Jag har. ett bref att skrifva och jag måste tala med din mor.? Han lemnade henne öch ejick framåt boningshuset.. Magdalen dröjde en liten stund på gräsplanen för att rätt njuta af den olädje som hade intagit henne, och vände derpå sina steg åt Parken för att njuta den ännu högre sällheten att få meddela den. Hunden följde med henne. Hon hvisslade och klappade händerna. 4Sök upp honom, sade hun, med strålande ögon. SSök upp Frank Snap! Snap luffsade in i parken under etterymt mörrande. Kanske hade Hän missförstått sin unga herrskarinna och ansåg sig vara skickad att uppsöka en mullvad? Under tiden gick mr Vanstote in. Han mötte sin hustru, som Tångsåmit kom gåcude utför trappan, och gick henne till mötes för att bjuda henne armen. Hur gick det?? frågade hon ifrigt, under det han förde henne till soffan. SLyckligt, som vi hoppades ett det skulle så?, svarade hennes man, Min. gamle vän var besannat den gode tanke som jeg har aft om honom. Gud vare lofP sade mrs Vanstone med pnerlig glädje. Tyckte du, min älskade vänt, sade hon, under det hennes man ordnade soffkuddarna begvämt åt henne. Tyckte