Aftonbladet – 23 juli 1862, sida 3

Det, som Palermos folk vill, vill äfven hela Ita, lien, ..Varen. öfyvertygade, att .nu mera ingen , J oenighet råder ibland oss: från den obetydligaste lilla by till de största städer, alla hafva vi samma önskan, att befria våra förtryckta bröder. uti Rom och Venedig. Naturligtvis kan palermitanernas blickar ej riktas på något :annat än på Rom. Det rop, som i dag skallar inom denna församling af storsinnade palermitaner, har ll intet annat ändamål. Emellertid kunna vi ej med blotta ord komma tiil Rom, till Venedig; med gerningar måste vi draga dit. Italien måste fordra af Frankrikes heriskare, mannen af den 2 December, at honom som befläckat sig med pariserfolkets blod, att han utrymmer Rom; Ity han håller Rom orättmätigt besatt. Det är ej sannt att han befinner sig der för att beskydda den helige fadren, katolicismen, Christi relision. Det är lögn och återigen lögn. Han är der, emedan han är en tyrann; emedan hanyvili tillfredsställa sin herrsklystnad, emedan han vill underhålla röfvareväsendet; kortligen, emedan han är — — (en bifallsstorm gjorde de efterföljande orden ohörbara). Vi måste således förklara honom, som: är hufvudorsaken till vårt elände uti Italien, att han måste utrymma Rom; men icke med ord, icke med skriftliga protester, utan vi måste tala på det sätt som palermitanerna vid den sicilianska aftonsången, så som palermitanerna talade till bourbonternas bödelsdrängar år 1860. Detta är det sätt, hvarpå man måste göra sig begriplig för denna klassens folk, det vill med få ord säga: med vapen. I veten om jag är ärlig; jag önskar intet annat än att komma till ett slutresultat uti Italien och följa eder om I önsken att verkligen bringa sakerna till ett slut. Derföre uppmanar jag eder att hålla tillsammans så, som ni förut gjort. Intet tvedrägtens ord må höjas bland oss. Det program, hvar: ned vi hafva slagit österrikarne vid Ticino, med hvilket vi landstigit vid Marsala för att dela edert ide — sarma program skall föra oss till Rom och Venedig. Låten ej förleda-eder af andra röter, som hafva en annan betydelse! Muratisnen vore intet annat än ett prokonsulat af Bo iaparte uti Italien. Jag har redan en gång förut sagt eder detta. Bourbonismen är ingenting ansat än marteringsverktyg, fängelse, förvisning ich död: Konungen-påtven eller påfven-konunsen, hvad man än må kalla honom, är ännu sämre. Låten ej förleda eder af något annat program. Medl Italien och Victor Emanuel skola vi fullända Italien. Jag smickrar hvarken de stora eller folket, åt hvilket jag helgat hela mitt lif. Emellertid måste jag säga eder att, då vår regering ej är stark nog för att för-: skaffa sig aktning utaf mannen af den 2 Desember, så måste italienska folkets hållning vara särdeles stark för att i diplomatiens vågskål lägga våra skarpslipade svärd. Sedan skola vi vinna hvad vi önska, nemligen det som rätt är, våra bröders befrielse. Vi måste derföre utöfva en påtryckning på regeringen, till dess vi åstadkommit hela halföns befrielse. DE vill nu blott upprepa, att handlingar äro nödvändiga, men ej ord, svärd men ej skrifvel ser. Hvar och en som efterlängtar sitt lands befrielse måste hålla ett svärd i beredskap. Ar folket förenadt med vår tappra här, då skola vi förjaga våra förtryckare. (Flera röster: -Men snart!) Jag har större brådska än ni, mina vänner! Efter en kort paus tager generalen: åter ordet:) sAnnu ett ord: Alla måste vara beväpnade. Förenade med vår tappra här skola vi se de främmande tyrannerna såsom stoft försvinna från Italiens jord. Låtom oss aldrig söndra oss genom inre tvedrägt! Tillhvad pris som helst måste vi undvika hvarje oenighet. Må vi älska hvarandra såsom bröder; förlåtom hvarandra ömsesidigt våra fel; äfven de, som i politiken, i fråga om medlen, äro af annan åsigt än vi, vilja samma ändamål. Hvem är utan fel? Endrägt således barn, af hela hjertat. Italienaren behöfver ej frukta för någon. Om främlingen kommit till Italien, för att trampa oss under fötterna, så är det derföre, att han funnit oss oeniga. Alltså, varom endrägtiga .;ch vi äro snart i Rom. (Bifall. Flera röster: Endrägt!) Tappre! Nu draga vi oss lugnt tillbaka, icke sannt? Sedan se vi hvarandra åter. Addio. Tidningarne Opinione, Espero och Gazetta di Torino blefvo den 15 seqvestrerade, derföre att de meddelade Garibaldis ofvanstående, mot franska kejsåren riktade tal. POLEN. Storfursten Konstantins gemål har blifvit förlöst med en son, som erhållit namnet Viateheslaw. Namnet Viateheslaw (Waclaw. Weneislaus) är icke ettryskt, utan ett polskt dopnamn. Såsom bekant är lät storfursten Konstantin sin i Februari 1854 under kriget på Krim födda dotter döpas till ?Wjera? (tro), hvilket gjorde honom mycket popu lär hos ryssarne, emedan kriget ju fördes för tron?. Walet af namnet Viatcheslaw åter är en artighet mot polackarne. — Stor farsten har samtidigt benådat två personer som blifvit dömda ätt sändas till Siberien. AMERIKA. Enligt underrättelser från Newyork af den 10 dennes hade general MClellan åter iramryckt på en svensk mils afstånd från Richmond och man väntade en ny drabbning. Unionstrupperna anlade förskanskningar vid Hampton, i närheten af fästet Monroe. Unionsgeneralerna Goodman och Neil hade sårade ankommit till Monroe. De berättäde ätt generalerna MCall och Reynold blitvit tillfängatagna af rebellerna. Unionshärens högra flygel, som bestod ai ungetär 20,000 man, hade den 27 angripit uf.50,000 separatister. Efter ett tappert motstånd drog den sig tillbaka öfver flöderc Chickabominy, men vid återtåget förstördes ej de broar, som voro anlagda öfver träsken, hvarigenom fiendens öfvergång kunnat hin dras eller åtminstone försvåras. Venstra flygeln sökte ej heller hindra rebellerna att gå öfver floden, oaktadt batterier blifvit uppförda för detta ändamål, utan drog sig densamma, som utgjorde armens hufvud styrka, under Heintzelman, Keys och Sumner, den 28 och 29 Juni, låovgsefter jernbanan och Williamsburgvägen, kringgick ne dre delen af White-Oakträsket, som sträc ker sig ända till Chickahominy, och marseherade 10 till 15 engelska mil till Jamesfioden. Rebellerna gingo derefter öfver flo den, togo i besittning den sträcka, som unikunde tydligt läsa det fa tade beslutet, med den skarpsynthet som hon i dubbelt mått egde såsom qvinna och genom kärleken. Lycklig och skön genom sin sällhet förde hön hans hand till sina läppar och inträdde utan tvekan i förmaket. Der hade fadrens förberedande ord gjort vägen lätt tör henne; der var den första uppskakande öfverrask