Aftonbladet – 23 juli 1862, sida 3

kunde tydligt läsa det fa tade beslutet, med den skarpsynthet som hon i dubbelt mått egde såsom qvinna och genom kärleken. Lycklig och skön genom sin sällhet förde hön hans hand till sina läppar och inträdde utan tvekan i förmaket. Der hade fadrens förberedande ord gjort vägen lätt för henne; der var den första uppskakande öfverraskningen redan förbi Och endest sällheten deraf återstod. Hennes mor hade ock en gång varit eå ung som bon; hennes mor skulle kunna: fatta hur djup hennes ömhet var för Frank. Sådan var hennes förväntan af det blifvande samtalet, och — med undantag af ett oförklarligt sken af tvång i mrs Vanstones sätt att emottaga henne — blef den ful komligt uppfylld. Efter en liten stund kommo frågorna alltmer oförbebållsamt från modersbjertats egen ljufva, oförgätliga erfarenhet; hon genomlefde ånyo sin egen upgdöoms dagar af förboppningar och kärlek, då hon lyssoade till Magdalens svar. Följande morgon blef det vigtiga beslutet henne delgifvet. Mr Vanstone tog sin dotter med sig upp till hennes mors rum och sade hennv der resultatet af gårdagens öfverläggningar och den påföljande nattens betraktelser. Han talade med djup ömhet och tillika sjelfbeherrskning, men fåordigare och allvarligare än han vanligen plägade; och under hela tiden höll han kärleksfullt sin makas hand sluten i ein. Han sade till Magdalen att hvarken han eller hennes mor ansågo sig hafva rättighet att förebrå henne sitt tycke för Frank. Det hade kanske till-en del blifvit en naturlig följd åf hennes bekantskap med honom från barndomen; till endel möjligtvis älven förorsakadt af det förtroliga meddelande, som måste uppkomma af det teatraliska nöje hvari de båda hade deltagit. Men på samma gång